Den duktiga flickans upprättelse
Jag håller med de som kritiserar duktighetsfällor. Jag är rörande överens med de som visar på de omöjligt höga krav som ställs på tjejer fråm alla möjliga håll idag. Jag kunde inte vara mer angelägen om att tjejer behöver förstå att deras värde inte sitter i hur duktigt de klarar av att uppfylla samhällets normer. Men jag blir fullständigt rosenrasande på de som föraktar duktighet i sig.
Det finns också en viktig disktinktion mellan att känna att du behöver vara duktig inom alla livets områden jämt, och att slita hårt för att uppnå ett visst mål, ofta inom skolan.
Föraktet kommer från alla håll. De Smarta Killarna, som koncentrerar sig på ett skolämne de tycker är roligt och är begåvade inom, och skiter i resten. Rebellerna, som helt enkelt skiter i alla skolämnen. De Vuxna Som Inte Bekymmrade Sig Så Mycket När De Var Unga. Lärarna Som Tycker Att Duktiga Tjejer Är Tråkigare Elever Än Smarta Killar, trots likvärdiga prestationer.
Jag blir rosenrasande för att vi först skapar ett samhälle där det är svårare för tjejer att ta sig fram, och sedan kastar skit på tjejerna som ändå tar sig fram. På nästan alla företag har kvinnor högre utbildningsgrad än män för samma jobb. Vi behöver våra betyg, för att komma in på utbildningarna som ger oss jobb, liksom.
Jag förstår att genier är intressanta. Det är fascinerande med människor som lekande lätt förstår saker vi andra kämpar med. Men här är lite nyheter för alla Smarta Killar och Lärare Som Tycker Att Duktiga Tjejer Är Tråkigare Elever Än Smarta Killar där ute: De Duktiga Tjejerna har också specialintressen. Vi uppmuntras bara inte att ta till vara på dem på samma sätt. Ingen säger "du är oövervinnerlig, smart och du får göra vad du vill med ditt liv - go for it!" till oss. De säger "Du borde akta dig för mörka parker, vara lagom söt och eftersom du är smart så borde du göra något bra med ditt liv - men akta dig så att ingen blir avundsjuk".
Och detta evigt beundrande geni. Vem är det egentligen? Tänker du också på en gråhårig gubbe som räcker ut tungan? Tänkte någon av dagens 300 besökare på en kvinna? Inom den feministiska kanon har det skrivits spaltmeter om Det Manliga Geniet, och jag skulle vilja hävda att denna myt ekar genom dagens skolsystemet som en obehaglig gengångare. Vi bortförklarar tjejers framgångar med att de "bara är duktiga". Jag vet att jag redan i högstadiet insåg att killar blev kallade "begåvade" för samma sak som jag och mina tjejkompisar blev kallade "duktiga". Och duktig har en betydligt sämre klang. Du är inte så jävla smart egentligen, du bara ansträngde dig, och såg söt ut, förstås.
Det är fruktansvärt när människor mäter sitt värde enbart i prestationer, men när "duktig" används som ett skällsord är det knappast oro över detta som förmedlas. Det är ett förklätt förakt för kvinnlighet och dess uttryck i dagens samhälle. Duktigheten blir också stereotypiserande, där Den Duktiga Flickan blir en platt, ointressant figur utan passioner och egna tankar. Att vara duktig, om vi nu vill försöka återerövra ordet, utraderar inte andra personlighetsdrag.
Om vi etablerar the basics: Ditt värde som människa sitter inte i dina betyg och du är inte en bättre människa om du presterar mer än någon annan - kan vi komma vidare och få vara stolta över de prestationer som omvärlden nedvärderar och döljer genom dutighetsdiskurser?
Är det inte ganska beundransvärt att det finns tjejer som gör alla läxor? Visar inte det på en otrolig disciplin och ett fantastiskt driv? Visar inte förmågan att ta sig igenom ämnen du tycker är urtråkiga för att du har siktet inställt på vad det kan generera längre fram på en stor mogenhetsgrad och framsynthet? Är inte målmedvetenhet en egenskap vi brukar tycka är positiv? Ser ni vad mycket bättre det låter så fort vi sätter andra ord på samma fenomen: Duktighet.
Jag har hela mitt liv kämpat med den duktiga flickan. Både mot och med henne. Jag har försvarat mig mot duktightesanklagelser. Å, jag minns fortfarande lättnaden i att ha en partner i samma klass, som lugnt konstaterade för alla när ämnet kom på tal att jag "typ aldrig pluggade". (Jag vet inte var min rädsla för at bli ansedd som osmart kommer ifrån, för jag tror inte att någon någonsin har insinuerat det, men den finns där, och stämpeln "duktig" undanröjer som tidigare konstaterat möjligheten till epitetet "smart".) Jag har också kämpat för att vara den duktiga flickan. Velat passa in i sociala sammanhang och samtidigt få toppbetyg. Velat ha släktingars beröm och lärares uppmuntran.
Och just nu kämpar jag för att få vara stolt över duktigheten. Inte över kraven, inte för att det gör mig bättre än någon, utan just för att det är något jag kämpat med. Jag kämpade för de där betygen. Inte bara för resultaten, utan också för att hålla intresset och ambitionen uppe när det var för lätt eller för ointressant. Jag kämpade med att försöka hitta balansen mellan kärleksförhållande, vänner och skola. Jag kämpade med att inte låta framgångar stiga mig åt huvudet eller motgångar krossa mig. Inte bara. Saker och ting var orättvist lätt för mig, väldigt ofta. Men på det stora hela var jag förbannat duktig i 12 år och jag tänker inte skämmas över det.
Det finns säkert de som känner igen sig i detta. Eller som kämpade med helt andra saker och var förbannat duktiga på andra sätt. Det spelar ingen roll. Huvudsaken är att vi inte kastar skit på tjejer som försöker, eller lyckas för den delen.
Nästa gång någon skakar på huvudet och säger "Du är så himla DUKTIG hela tiden" ska jag le stort, titta personen i ögonen och säga "Tack, vad roligt att du erkänner mina ambitioner och framgångar!" och det kommer kännas lite som att peka finger åt patriarkatet.
/Zäta
Jättebra inlägg!
Jättebra inlägg som verkligen behövs! Jag är också en duktig flicka som kämpar för att inse att jag duger även när jag ligger i soffan och äter choklad (och alltså inte är så himla duktig). Men jag tänker definitivt vara stolt över min duktighet!
Mycket bra inlägg. Det är verkligen så att vad man än gör så ska det beläggas med skam, tråkigt.
Du är så klok och fin. Känner verkligen igen mig i det där. Jag har nog alltid känt mig som den "duktiga", men aldrig som den begåvade. Det räknas inte riktigt lika mycket att "bara" vara driven. Åtminstone inte om man är tjej.
Satan vilket bra inlägg! Jag har också stört mej på det jättemycket! Tänk om en kille lyckas kanonbra inom flera olika områden - då är han en spännande mångsysslare, renässansman och en massa annat positivt. Inte en "duktig pojke". Medan en tjej som lyckas bra inom flera olika områden får höra det nedlåtande "duktig flicka", och så tycker man synd om henne. Det är ju inte ens SÄKERT att denna tjej mäter sitt värde i prestationer och sliter häcken av sej för att vara perfekt. Hon kanske trivs jättebra med livet och är både lycklig och lyckad.
Jag har tampats med dessa känslor i ungefär hela mitt liv, atminstonet sen 7:an nan gang da pluggis var natt folk anklagade andra för. Sedan har det gällt även annat ocksa. Driven är verkligen nagot man kan beteckna mig som, men problemet har gällt även den press jag kännt hemifran, som istället för betyg handlat om att visa sig mogen, ansvarstagande och skötsam. Att lägga sig en kväll efter en dag som inte innehallit nagon form av "uträttande av ärenden", matlagande eller städande (alternativt jobbande och tjäna pengar) har kännts som en lite skamlig och bortkastad dag. Visserligen har jag alltid värderat intressen som konst och musik väldigt högt och har dessa fatt ta plats under en dag dämpar detta oftast angesten. Men den totala hängivenhet till att bara sitta och spela gitarr och INTE GÖRA NAGONTING ALLS under en hel dag har jag ALDRIG kännt ro att göra. Först jobba undan alla dagsbestyr, sen spela lite eller mala lite, va.
Sa ja, det har alltsa bade handlat om att ses som just platt och trak-duktig, liksom jag har kännt ett behov av att vara duktig samtidigt som jag haft angest över att känna sa, och begränsa mitt liv och bli.. trakigare.
Absolut lysande!
Jag länkar.
TACK för att du satt ord på det jag kände under hela min skolgång. Jag har ett enormt bekräftelsebehov då jag alltid värderat mig själv efter mina framgångar och har därför alltid "behövt" vara duktig. Men samtidigt som jag mådde dåligt över att alltid behöva prestera, mådde jag dåligt av att bli uppmärksammad för det. "Ja, du som är så DUKTIG i skolan..." Vilket ju inte gjorde saken bättre direkt.
Fy fan, vad bra skrivet! Jag ryser, en bra rysning! :D
Instämmer med föregående "talare". I synnerhet "Huvudsaken är att vi inte kastar skit på tjejer...lyckas för den delen."
Tack!!
Va du är klok och DUKTIG! =) Jag är lätt din nya följare på bloglovin'!
Vilket underbart inlägg. Världen skulle behöva fler som du.
Sjukt bra inlägg. Jag har väldigt ofta fått skit för att "vara duktig" och för att jag alltid har varit det. Även om det många gånger kan vara skämtsamt menat så ses det ändå som negativt. "Kan du inte bara slappna aaav" - för att jag exempelvis inte vill bryta mot lagen osv osv.
Jag är med - precis sådär ska jag också säga nästa gång någon klappar mig på huvudet och säger att jag är duktig som ett skällsord - då ska jag också stråla och tacka!
Och tack för att du skrev detta!
Jag hatar att bli kallad duktig, för jag vet att jag inte är duktig. Jag är bara intresserad.
När jag är intresserad av något så blir jag nästan begåvad i ämnet. När det är ett ämne som jag inte är intresserad av så är jag varken duktig eller begåvad i det och kämpar ihjäl mig för att förstå, för när något är tråkigt så låser sig hjärnan så att jag inte förstår.
Jag minns i gymnasiet hur folk tyckte att jag var så himla duktig i biologi, men det var jag inte. Biologi är det mest intressanta jag vet så det som sas på lektionen fastnade liksom automatiskt. Däremot samhällskunskap,ett ämne som jag idag tycker är betydligt mer intressant än vad jag gjorde i ettan i gymnasiet, ett tråkigt ämne med en lärare som inte lärde ut (han satt mest och berättade om roliga händelser i sitt liv), det gick inte för mig, ämnet blev så tråkigt att jag inte kunde bli varken duktig eller begåvad i det.
Jag anser alltså att jag inte kan bli duktig alls. Antingen är jag begåvad eller dålig, beroende på vad det gäller för ämne.
word!
Jag har alltid varit den oduktiga flickan och jag erkänna att de gånger jag kallat nån plugghäst, nörd, överambitiös är för att jag har varit avundsjuk. Jag ville väl också få bra betyg och ett bra jobb. Men jag är och har alltid varit den oduktiga flickan och det är OK. Jag är bra som jag är.
Mycket bra inlägg som gick rakt in. Från en Duktig Flicka till en annan: tack!
Tack hörrni! Jag blir verkligen jätteglad av att se alla fina ord. Alltid lika häftigt att kunna beröra!
Word!!
Så himla himla bra skrivet!
TACK! Jag och min kompis satt och skrek och spydde på patriarkatet och precis det här i natt! Jag är jävligt trött på hela vårt samhälle just nu. Jag kommer inte på en enda grupp jag har gått in i där jag inte har varit den duktiga flickan och killarna bara spexar lite och får allt!
Tack.
Jag har aldrig någonsin upplevt det här, snarare har jag blivit bemött på samma sätt som de Manliga Genierna. Killar som är noggranna och pluggar mycket, gör alla läxor osv, ses ju som duktiga på samma sätt som kvinnor - i alla fall är det min upplevelse från skoltiden. De som ses som begåvade istället för duktiga är inte de som gör alla läxor direkt. Äh, jag vet inte riktigt vad jag vill säga, förutom att jag verkligen inte känner igen mig i det här alls.
jättebra inlägg, verkligen!
apropå något helt annat så läste jag en så bra grej på en blogg igår, tänkte att du kunde tycka den var kul:
A Modern Sexual-Assault Tale
• Man: Hello, I'd like to report a mugging.
• Officer: A mugging, eh? Where did it take place?
• Man: I was walking by 21st and Dundritch Street and a man pulled out a gun and said, "Give me all your money."
• Officer: And did you?
• Man: Yes, I co-operated.
• Officer: So you willingly gave the man your money without fighting back, calling for help or trying to escape?
• Man: Well, yes, but I was terrified. I thought he was going to kill me!
• Officer: Mmm. But you did co-operate with him. And I've been informed that you're quite a philanthropist, too.
• Man: I give to charity, yes.
• Officer: So you like to give money away. You make a habit of giving money away.
• Man: What does that have to do with this situation?
• Officer: You knowingly walked down Dundritch Street in your suit when everyone knows you like to give away money, and then you didn't fight back. It sounds like you gave money to someone, but now you're having after-donation regret. Tell me, do you really want to ruin his life because of your mistake?
• Man: This is ridiculous!
• Officer: This is a rape analogy. This is what women face every single day when they try to bring their rapists to justice.
• Man: Fuck the patriarchy.
• Officer: Word.
Underbart bra skrivet, du är så duktig! ^^ Jag har också funderat mycket kring det här. Det känns som att vår kultur fullkomligt suddar ut förekomsten av "det kvinnliga geniet", trots att de verkligen finns överallt. Om man bara tänker på alla författare, vetenskapspersoner, konstnärer, musiker, filosofer och annat som geniförklarats genom historien så är det verkligen typ 99% män. Varför drar sig så många att sätta den etiketten på geniala kvinnor egentligen? Fast jag måste erkänna att även jag, som biologisk kille, fått höra kommentarer som "duktig" och "nördig" i nedsättande syfte. Men då har jag bara vänt orden till något positivt, som duktig = smart/ambitiös och nördig = passionerad/engagerad, och då blir jag bara glad av sådana kommentarer.
Jag nämnde dig och länkade till dig (och just detta inlägg) i mitt senaste blogginlägg, bara så du vet :)
Lite sent kanske, men detta är ett av de bästa inläggen jag läst hittills! Man blir peppopepp. Nu antar jag att det riktade sig främst mot tjejer, men jag vill ju också fucka patriarkatet!
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
