Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Insidans artikelserie om transpersoner

Tänkte lite på det sista du skrev angående "ett system som är lika gammalt som människan själv". Ur ett biologiskt perspektiv så är det ju just så, att så länge människan har funnits och även våra förfäder innan homo-sapiens så har det bara funnits hona & hane, med två olika kön. Frågan är snarare strikt juridisk, dvs om vi i lagens mening ska införa ett tredje kön pga vissa individer har svårt att identifiera sig med det ena eller andra. Oavsett om vi gör det eller inte, så kommer det ändå bara att existera två kön, vi kommer aldrig kunna sätta oss över naturen på så sätt.

Öhh..Jag tror faktiskt ganska bestämt att det endast har funnits två kön sedan homo sapiens sapiens uppkomst, även om de måhända inte gick klädda i stereotypt rosa respektive blått.



Ett tredje kön behövs inte, om folk, i synnerhet de som förespråkar ett tredje kön, kan sluta lägga så stor värdering vid kön så är jag övertygad om att dagens utveckling kommer leda till mindre fördomar och ökad förståelse. Ett tredje kön skulle bara onödigt öka motsättningar mellan konservativa och normbrytare.



Kön är inget man "upplever", det är ett biologiskt faktum (med undantag för intersexuella). Man får vara som man vill, men i passet ska det stå det biologiska könet, oavsett om jag känner mig som en kvinna, trollkarl eller katt.



Men det är ett problem ja, det är ett problem när 1,3 miljarder människor lever för under 1 dollar per dag och västvärldens invånare ägnar sig åt att känna efter till yttersta för att hitta problem. Skänk 10% av er inkomst, volontärarbeta och hjälp till att lösa riktigt problem istället för sånt här trams.

Nej, T, intersexualism finns och har förmodligen alltid funnits. Personer som föds med testiklar och slida t ex, eller könsorgan som inte går att fastsställa som varken eller. En del hävdar att just transsexualism är att hjärnan under fosterstadiet utvecklats till att bli manlig/kvinnlig och kroppen tvärtom. I vår kultur är det sinnet/tanken/hjärnan som vi kallar "jag". Alltså är det inte så konstigt att vi vill utgå från vår inre uppfattning(hjärnan) när vi könsidentifierar oss, även om kroppen ser annorlunda ut. Just din sista kommentar om att "vi inte kan sätta oss över naturen" är väldigt vanlig från bland personer som själva alltid identifierat sig med sin kropp (cispersoner). Det är ett av skälen till varför transpersoner ändrar sina kroppar. Att känna sig som man men ständigt bli tillsagd att "du är kvinna och det får du acceptera" är ett starkt skäl till att injicera testosteron och ta bort brösten. Utan sådana kommentarer skulle kanske färre personer "sätta sig över naturen" som du kallar det, dock inte alla, eftersom det först och främst handlar om att känna sig hemma i sin egen kropp. Gå in på www.transformering.se om du vill läsa mer.

Uppskattar kommentaren Vincent. Absolut färgas mitt synsätt i den här frågan i och med att jag just som du skrev till mångt och mycket identifierar mig själv med min kropp åtminstonde när det kommer till sexualitet. Jag försöker verkligen öppna mitt sinne när det gäller sådana här knepiga frågor men det är svårt måste jag erkänna.

Det är otroligt intressant hur många av dom dom hävdar att man är antingen man eller kvinna & enbart så, ändå accepterar att den manliga & kvinnliga hjärnan ser olika ut (& ofta är ivriga förespråkare för att sprida info om detta & sedan förvägra någon individuella egenskaper - då är hjärnan SKITviktig). Då plötsligt räknas inte hjärnan gällande vem man är, allt som allt handlar om är vad man har mellan benen. Som om någons könsorgan skulle definiera vem man är som person mer än vad hjärnan gör.

Men om man är transgender för att man "inte känner sig som sitt biologiska kön", säger man inte då indirekt att det finns ett speciellt (biologiskt) kvinnligt/manligt sätt att vara (och om man inte uppfyller det så är man helt enkelt könlös)? Alltså, måste jag som kvinna uppfylla den kvinnliga könsrollen för att "känna mig som en kvinna"? Jag förstår såklart att det i vårt könssegregerade samhälle finns ett behov av att stå utanför biologiska kön, men skulle det inte vara bäst att helt enkelt bredda spektrat för vad det innebär att vara kvinna/man?

Nike: ett av hundra exempel: Jag vill inte ha bröst, de är opraktiska (gör ont när man springer om man inte har en jättebra bh) och enligt mig fula (mitt ideal är en manskropp, visst, jag är påverkad av medias bilder av män och kvinnor, men tror inte jag kan ändra min "smak" inom min livstid). Även om jag skulle låtsas som att bröst inte var kvinnliga så tror jag att jag skulle få svårt att övertyga alla hetromän om att sluta sexualisera bröst. Om personer med bröst fick bada i endast shorts på badhus utan att det sågs som konstigare än att män gör det, kort sagt om ingen någonsin i hela världen tyckte att bröst var mer "kvinnliga" än t ex en näsa, ja då kanske jag skulle kunna överväga att acceptera mina enligt mig fula och opraktiska kroppsdelar, för visst är det dyrt och besvärligt att operera sig. Vad tror du chansen är att detta kommer hända innan jag dör? Tills dess får jag bära tighta, syrehämmande "binders" för av någon anledning behandlas en person med bröst likadant som en person med höga klackar, som någon som medvetet valt ett feminint attribut och vill bli behandlad därefter.

Seriöst, varför kan inte folk lära sig att det är skillnad på biologiskt kön och upplevt kön? Det upplevda könet har sett olika ut i olika kulturer. I vissa kulturer som hos vissa nordamerikanska stammar har det funnits tre olika kön - man kvinna och mittemellan. För övrigt finns det inte två biologiska kön, om man syftar på genitalierna, för det finns faktiskt intersexuella som föds med både och.

En av anledningarna till att jag älskar din blogg är att du tar upp så jävla viktiga saker. Andra politiska och feministiska bloggar i all ära, men hos dig hittar jag ett urval av just mina hjärtefrågor. Det är helt fantastiskt att läsa dina texter, du uttrycker dig fenomenalt och jag bara önskar att jag kunde, eller i framtiden kommer att kunna, göra det också.

Vill även tillägga att ditt kommentarsfält är ett av de bästa också. Vincent Oliver, fan vad väl talat!

@ vincent och marielle

Varken kön eller hjärna är en fristående enhet i kroppen. En manlig kropp och en kvinnlig kropp påverkas av så otroligt mycket mer.

Alltså, nej du föds inte med en "kvinnlig/manlig hjärna" enbart utan du föds med en genuppsättningen som formar dig till man/kvinna.

Lästips inom (populäriserad) neurovetenskap/psykologi är t ex -Den kvinnliga hjärnan av Louann Brizendine.

Och ja, det är stor skillnad på män och kvinnor utslaget på hela populationen, men det ena är varken bättre eller sämre.

johan:

Skillnader, ja, & som du säger är inte det enda bättre eller sämre för det. Många missförstår ju "Det är skillnad på vad som helst" med att man menar att det andra är bättre. Jag är medveten om att det inte är så förenklat att man ser att happ, här har vi en kvinnlig hjärna! Men jag kan ändå tycka att det ska vara så pass förenklat att en känsla av vem man är ska väga tyngre än vad som finns mellan benen. Jag har själv aldrig upplevt att skilja mig från normen gällande sexualitet eller könstillhörighet så jag kan inte förstå hur det känns för den som gör det, men med tanke på vad dessa går igenom för att nå sitt mål så antar jag att känslan är oerhört stark & bör tas i beaktning som 'sanning' för hur dom bör bli sedda.



Tack för lästips, är intresserad av människan & framförallt människans hjärna.

Orkar egentligen inte på något konstruktivt sätt bemöta de ignoranta kommentarerna som "öööh men om DU SJÄLV slutar lägga så stor värdering i kön kan du ju LÄRA dig att leva med din kropp och dina hormoner som de är" (ja, för det är ju förståss JAG som hänger upp mig på könsattribut - inte alls resten av samhället som mer eller mindre medvetet felkönat mig och skrattat åt min upplevelse av att vara man ÄNDA FRAM TILL ATT JAG FICK TESTOSTERON) eller "varför är det juridiska könet så viktigt för dig, du kan väl va dig själv oavsett vad som står i ditt pass" eller de okunniga och roande "det finns bara hona och hane, end of discussion". Orkar faktiskt knappt ens läsa dem, har bara skummat igenom diskussionen som följt... Blir som transperson lite halvhjärtat upprörd, men påminner mig själv att jag inte behöver åta mig ansvaret att utbilda folk som inte bara är okunniga i ämnet de yttrar sig om utan också uppenbart ovilliga att ta till sig fakta som sågar allt deras åsikter baseras på.



Jag kan bara säga... wow. Vad ni borde göra är att fråga er vad det är som är så hemskt med att låta folk få bekräftat i sina papper vad de är i huvudet. På vilket sätt påverkar det just DIG att en person du inte känner har ett tredje juridiskt kön? På vilket sätt påverkar det dig att jag har tagit bort mina bröst istället för att ha försökt lära omgivningen att de inte gör mig till mindre av en man?



Nej, jag borde verkligen inte lägga ner energi på folk som aldrig ens öppnat en sexologi- eller psykologibok och ändå med så stor övertygelse häver ur sig saker som ovan nämnda.



Men jag uppskattar (ur ett rent humoristiskt perspektiv) hur folk som aldrig upplevt hur det är att bli felkönad eller känna sig fast i sin kropp/könsroll, med sådan självsäkerhet talar om för transpersoner hur vi borde förhålla oss till vårt dilemma. Folk som troligen aldrig på något sätt avvikit från normen men ÄNDÅ kan tala om för oss normbrytare hur LÄTT det egentligen är att "bredda spektrat". Ni är för underbara. You make my day.



Vill berömma dig för ett välskrivet inlägg, Sofia!

Det är rätt intressant att så många är övertygade om att kön alltid varit binärt. Det är rätt många arter vi känner till som inte riktigt lever upp till det. Och kikar man historiskt på hela den här biten med rädsla för transpersoner, så är det något som föddes först i samband med västromerska rikets fall och som sedan följde med till kristendomen. Men Hijras i Indien har funnits i tusentals år. Liksom sistergirls hos aboriginerna, Katoey i Thailand, Two-spirit hos samtliga 155 Native American Nations. Även historiskt relativt moderna religioner hävdar bestämt att det inte är något konstigt. I islam hävdar man att profeten ska återfödas som Messias och att vi ska känna igen honom för att han kommer födas av en man. Inom Candomble och Vodou är det tämligen vanligt med könsöverskridande gudar fortfarande och de har sina rötter i en kombination av renässansens kristendom, väst- och sydafrikanska religioner och native american. Jag kan fortsätta och berätta om hur grekerna såg på det. Eller romarna och sedermera östromerska riket när väst förföll och maktcentrum flyttades till Konstantinopel.



Könsöverskridande är ingenting nytt. Det är sant att vi inte vet exakt vad det beror på, men det är tämligen väl dokumenterat, är den vanligaste variationen hos människan överhuvudtaget och finns hos väldigt många andra arter också. Att vi blivit så himla rädda för det idag är för att vi fått det i arv från samma moralhysteriska kyrka som brukade bränna starka kvinnor på bål och kalla dem häxor och som trodde att tomtar och troll bodde i skogen, att världen tog slut vid horisonten och att universum kretsade kring den fina pannkakan Jorden bara för vårt eget höga nöjes skull.



Det kan vara värt att ha i åtanke ändå. Perspektiv. Man ska inte underskatta det.

lyssna!

hanna fridén vs pär ström om feminism

http://catchup.radio1.se/catchup_radio.php?id=2269&category=24&type=audio

Personligen tror jag att vi skulle kunna få ut många fördelar av införandet av ett tredje juridiskt kön. Dels skulle det öka medvetenheten om personer som, liksom jag själv, identifierar sig bortom de två etablerade könskategorierna. Min tanke är ju att alla är mer eller mindre blandningar i sin könsidentitet, bara att det oftast är huvudsakligen kvinna eller man som utgör den uppenbart upplevda identiteten. Jag tror inte att det här är ett problem som endast berör ett fåtal individer, utan att lösgöra murarna som separerar kvinnor från män tror jag skulle gynna alla. Att dessutom göra språket mer könsneutralt anpassat så att könsneutrala termer kommer in mer naturligt tror jag också skulle lätta på fördomarna förknippade med könstillhörighet på lång sikt.

Myten om att människan bara har två kön verkar stark. Hur avgör man då egentligen kön? Är det könsorganen? Det finns ju dom som har inga, eller flera könsorgan - hur könar man då dem?



Handlar det om kromosomer? Vi har ju fått lära oss om X och Y. Men återigen finns det fler kombinationer, t.ex YY som kännetecknas av ovanligt aggressiva individer, som man från vissa håll vill registrera eftersom de är så överrepresenterade vad gäller brott.



Vad som klassificerar ett kön är alltså svårt att säga!



Eller är det de som gillar blått och de som gillar rosa?



Kön är, i allra högsta grad, en social konstruktion

Hej hopp allihopa!

Jag ser att några av er som har skrivit vet detta, men till alla andra: Vet ni att det finns intersexuella?



Biologiska kvinnor föds med könskromosomerna XX och biologiska män med XY.



En person som är intersexuell har något genetiskt fel som gör att hen både är kvinna och man samtidigt. Till exempel finns det de som föds med könskromosomer XXY, vilket idag anses juridiskt som en man, men personen i fråga har en mer kvinnolik kroppsform (breda höfter exempelvis). Det finns även de som föds med enbart en könskromosom, ett X i sådana fall (enbart ett Y går inte, cellen dör innan den blir ett embryo) och dessa ses juridiskt som kvinnor, de har äggstockar men kan inte få bröst exempelvis. Det finns massor av fler avvikelser från de juridiska kön som finns idag, men de orkar jag inte rabbla tyvärr.



Nu har ni iaf fått en inblick i hur det kan se ut för vissa.

Tjo!



Ramlar in här och läser då och då. Har inte läst DN's artikelserie, däremot har svenskan i flera omgångar haft artikelserier om manligt, kvinligt, könsroller, jämställdhet med mera, bl a den här som framförallt handlar om könsroller och barn: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/pojkar-i-klanning_5847813.svd



Har du läst dem? Då är jag nyfiken på dina åsikter om de artiklarna!

Vincent Oliver: Tycker absolut människor ska få göra det de känner att de behöver för att må bra här och nu, även om vi önskar andra saker av framtiden, och oberoende av varför. Håller alltså med om det mesta du skriver. Jag är medveten om att jag säkert inte kan förstå hur det känns om man inte vill ha en viss kroppsdel, och säger inte att min upplevelse är den samma, men vill ändå tillägga något. Fast jag tycker om mina bröst och vill behålla dem, vill inte jag heller att män ska sexualisera dem och jag vill också kunna bada topless utan att en jävlel ska titta eller bry sig. Kombinationen av att jag inte rakar armhålor och ben och badar i shorts utan topp (utomhus) brukar föranleda både blickar, kommentarer m.m. som är otrevliga, sårande och jobbiga, även för en "cis" som jag. Längtar också efter den dag då våra kroppar avmystifieras! Bara en tanke, Mvh Michaela