Zettermark med Z - Smal-privilegier och ouppnåeliga ideal i en utseendefixerad tid

Smal-privilegier och ouppnåeliga ideal i en utseendefixerad tid

Hanna skriver om thin priviledge, och frågar sig om det verkligen finns. Hon kommer fram till attt svaret är ja, men är samtidigt rädd att smala personer ska ta illa upp av det.

Jag är, enligt de förståelseramar och ideal som råder i 2000-talets västvärld, smal. Det är viktigt att påpeka att "smal" och "tjock" är kulturellt konstruerade begrepp. Kroppsvikt är det inte, men vem som sorteras i vilken kategori, och vad som förknippas med denna kategori, är konstruerat. Det är lätt att se om vi tittar över tid och rum. För 500 år sedan skulle någon med min kroppsbyggnad antagligen bli kallad mager flickstackare och inte alls passa in i något ideal, och likadant om vi åker till andra sidan jorden.

Jag har också alltid varit just smal, så jag vet inte hur det är att leva i en stor kropp. Och det är här vi har den springande punkten: Det är inte upp till mig att avgöra hur tjocka människor upplever smal-idealet. Vi måste lyssna på dem vars erfarenheter det gäller. Det skulle inte falla mig in att säga att ett privilegium inte finns bara för att det inte är påtagligt för mig. Själva grejen med privilegium är ju att de nästan alltid är osynliga för den gynnade gruppen, i alla fall tills någon påpekar hur de ser ut.

Men nu ska vi göra en viktig distinktion: Den mellan privilegium och ideal. Självklart är jag medveten om att vi har ett ideal som är smalt, men det är inte samma sak som att det finns ett privilegium för smala personer. Ett ideal är per definition onårbart, en fantasibild vars lockelse ligger i den omöjliga perfektionen. Ett privilegium är däremot en högst påtaglig struktur som gör att vissa människor missgynnas på orättvisa grunder. Det handlar om makt, inflytande och stigmatisering. Idealet kan medverka till att skapa ett privilegium, men de är inte samma sak. Bara för att jag är smal är jag inte ideal, så att säga.

Smal-privilegier kan handla om att känna att världen är utformad för dig. Kläderna på H&M passar, stjärnorna på TV är inte alltför långt från din uppenbarelse, flygstolar är bekväma och färdigmatsportionerna är lagom stora för att du ska bli mätt. Men det handlar också om något som bara blir synligt när motkraften diskuteras: Frånvaron av stigmatisering. Du kan käka var du vill utan sneda blickar, du kan ta på dig vad du vill utan kommentarer om smickrande ränder (som att de hade en personlighet), du kan träna eller inte träna lite som du känner för, du får kanske komplimanger för din kroppshydda men slipper höra att du ska gå ner i vikt varje gång du är hos doktorn för att du har hosta.

Allt detta leder till att du kan röra dig som du vill i samhället och att du ges tolkningsföreträde över vad skönhet och hälsa är. Du tvingas inte hela tiden försvara och förklara, utan har möjligheten att bara vara. Du behöver inte vara nöjd med dig själv för det, men världen säger i alla fall inte åt dig att du ABSOLUT INTE får vara nöjd.

Utan att gå in på en diskussion om den fria viljan kan det väl sägas att vissa människor väljer smalhet genom att banta, träna eller ha hårda, tajta underkläder. Å andra sidan har vi alla olika grundfysik (typ benstommen är svår att ändra på), olika motivationer i livet och olika fysiska förutsättningar för att hantera alla som relaterar till vikt så som matvanor, träning och stress, så helt valfritt är det garanterat inte. Men denna relativa valfrihet skiljer ändå smal-privilegiet från andra maktstrukturer så som ras och kön. Det är i mycket högre utsträckning möjligt att vara på båda sidor om förtrycket under samma livstid.

Med det sagt finns det förstås vissa som inte alls väljer. Jag har inte valt att vara smal. Det säger jag inte för att låta natuuuurlig och vaaaacker, utan för att det är sant. Det är ett faktum att jag är smal och jag är lika lite stolt över det som jag skäms över det. Det är bara ett faktum, precis som att jag har grönblå ögon. Jag kan gilla det eller inte gilla det, men det är svårt att göra något åt. Jag föddes med minibenstomme (hej storlek 35 i skor) och en mage som säger ifrån precis när jag blir mätt och inte alls vill ha mer.

Vad jag däremot väljer är hur jag hanterar de privilegier som följer med smalheten. Klankar jag ned på andras matvanor utan att sätta mig in i deras situation? Tar jag glatt emot veckotidningarnas bilder för att de liknar mig, eller ifrågasätter jag bristen på mångfald? Försöker jag lyfta fram andras erfarenheter trots att de till synes krockar med mina egna? Låter jag bli att säga "men det är jobbigt att vara smal också!" när det rasar en debatt om skönhetsideal på nätet, eller känner jag mig åsidosatt nu när min kroppstyp helt plötsligt inte står i centrum längre? Den privilegierades roll är att lyssna, försöka förstå, förmedla vidare och jobba tillsammans med de som inte har dina fördelar.

Jag vill inte leva i värld där bara smal får vara fint, lika lite som jag vill bli kallad mager flickstackare. Jag vill leva i en värld där min kropp speglas i en liten del av alla de bilder vi överöses med, inte där alla bilder är nästan som jag. Jag tycker alltså inte att bara "riktiga kvinnor" (=några valkar på magen, stora bröst och ett BMI över 25, typ) ska få synas i media. Jag förstår att det är viktigt som en protest och motreaktion att tala om "hälsosamma, kurviga, mulliga, fladdriga" kroppar, men skulle vi övergå till att bara visa tjocka personer i tidningarna skulle vi inte vinna mycket. Något fler personer skulle vara representerade, ja, för fler är tjocka än smala i dagens västvärld, men vi skulle fortfarande skapa ideal och utesluta. Att lyfta fram tjocka kvinnor är en bra strategi eftersom de är underrepresenterade idag, men att stämpla vissa som "riktiga" och andra som "oriktiga" är en mycket dålig strategi.

För att knyta ihop säcken kan jag säga att ja, det finns ett smal-privilegium idag. Och för att förändra det måste vi jobba tillsammans, fast ibland från olika håll -- smala som tjocka, medelvärden som extremvärden -- för att öka medvetenheten och mångfalden utan att stigmatisera nya grupper.

/Zäta

2011-11-28 @ 13:44:19 Feministiska analyser och betraktelser Permalink

Kommentarer

Postat av: Kim

Jag är också en mager flickstackare och jag trivs bra med min kropp, men kan bli lite irriterad när folk tar sig rätten att kommentera min kropp. Jag vet inte hur ofta eller i vilka sammanhang det händer människor som har en ovanligt stor kroppshydda, jag vet bara att det händer mig oftare än jag skulle vilja. Budskapet som når mig är att min kropp är så ohälsosam att min omgivning oroas och att jag borde se till att gå upp i vikt så att de ska skippa vara oroliga. Dessutom "får" man inte riktigt uttala sig om sin kropp om man råkar ha en som passar in i idealet utan att man anstränger sig på nåt vis, man ska bara vara tacksam och tyst.

Oj, nä, jag är inte så gnällig och negativ egentligen, men just det här är väl något av en öm tå. Alla skuldkänslor när jag växte upp över omgivningens oro och trugande, att jag åt för att glädja andra så till den grad att min egen hunger- och mättnadskänsla är i det närmaste utslagen.

2011-11-28 @ 14:06:53

Postat av: hanna - happy happy fatgirl

Åh, jag blir glad av att du väljer att ge din syn på det här. Dina inlägg är alltid så konstruktiva, något jag beundrar dig för, och så även det här inlägget. Och kul att du har läst något jag skrivit, man blir ju lite smickrad, med risk för att låta lite som en fangirl! Du får gärna länka också :)

Jag håller verkligen om att man måste arbeta tillsammans och att om att det handlar om att bredda vad som får synas i media osv, inte bara låta det bli en ny snäv syn där vissa utesluts, utan ge plats åt alla sorters kroppar. Det sista jag vill göra är att skapa någon sorts "kamp" mellan kroppstyperna!

2011-11-28 @ 14:12:38
URL: http://fatgirl.st

Postat av: Zäta

Kim: jo jag vet, har skrivit om det förut.

Hanna: Jag försökte men länken var bruten hela tiden :/

2011-11-28 @ 14:48:53

Postat av: BabyStrange

Tack för intressant och tankeväckande inlägg, men du borde verkligen länka till originalinlägget. Nu hittade jag det i kommentarerna, men ändå! Lite svårt att ta reda på vem Hanna är annars!

2011-11-28 @ 16:58:03
URL: http://poetsaredepressed.blogspot.com/

Postat av: Alice

Jag tycker att det är jätteviktigt att förändra synen på tjocka människor, och på kroppar i allmänhet. Jag håller också med om att det är en jättedålig idé att göra det genom att prata om "riktiga" kvinnor. Jag vill att kroppsform och vikt inte ska påverka hur människor behandlas och ses på, inte att vi alla ska börja klanka ner på smala personer istället.

2011-11-28 @ 17:53:58
URL: http://theolddays.blogg.se/

Postat av: Caroline

Bra inlägg!

Jag hör till de ofrivilligt smal-privilegierade och gillar att du påminner mig om hur jag på ett konstruktivt sätt kan förhålla mig till det. Att jag tillhör den gruppen innebär ju inte att jag nöjd vill luta mig tillbaka, men inte heller att jag automatiskt bär en skuld mot de som hamnar utanför. Det är viktigt att komma ihåg.

2011-11-28 @ 18:35:38
URL: http://alung.blogg.se/

Postat av: johanna

Jag tror även att smala gynnas i arbetslivet. Det är dels allmänt känt att klädaffärer m.m. ofta anställer efter utseendet eftersom "snygga" människor säljer mer kläder. Dessutom vet vi att många ser ner på överviktiga människor och ser dem som lata och dumma, detta gör att de antagligen kommer diskrimineras - medvetet och omedvetet - vid anställningsintervjuer och liknande. Det är synd att vi inte pratar om "smalprivilegiet" mer, det för nog med sig allvarligare konsekvenser än vad vi egentligen är medvetna om.

2011-11-28 @ 19:21:55

Postat av: Lindelou

Det är inte bara ett smal privilegie, det är ett "snygg" privilegie också. Jag har då aldrig sett en ful människa på ett tidningsomslag, eller knappt ens i tv (ok, en och annan ful man har väl synts på tv men jag har inte hittat någon ful kvinna när jag tittat). Jag va en smal tjej förut, nu är jag en tjock(fortfarande "normalt" bmi men ändå) och jag märker stor skillnad i hur jag blir bemött i olika sammanhang.

2011-11-28 @ 19:59:57

Postat av: auuus

"Den privilegierades roll är att lyssna, försöka förstå, förmedla vidare och jobba tillsammans med de som inte har dina fördelar."

Underbart! <3

Önskar fler läste det, då kanske de också skulle kunna lära sig tillämpa det i andra kontexter :)

2011-12-01 @ 01:07:31
URL: http://asortamission.blogg.se/

Postat av: Apan Ola

Kan man inte bara skita i vad folk tycker?

2011-12-01 @ 05:32:43

Postat av: Kitten

Hear, hear! Bra skrivet!

2011-12-03 @ 09:29:34
URL: http://www.kittenskladkammare.blogspot.com

Postat av: Dom kallar mig Yngve

Vilket väldigt fantastiskt inlägg. Klarsynt, reflekterande, mångsidigt och icke-dömande. Men framför allt: inspirerande och tankeväckande. Tack!

2011-12-04 @ 15:40:05
URL: http://antipod.blogg.se/

Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!

Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.

Trackback

Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Smal-privilegier och ouppnåeliga ideal i en utseendefixerad tid