Queer som identitet. Vissa personer som identifierar sig utanför/mellan/bortom tvåkönsnormen, är tillexempel intergender, eller inte lever sitt liv enligt hetreonormen, är tillexempel bisexuella, kan identifiera sig som queer. Från början var queer bara ett begrepp på det som stör och förstör kategorier, och det har kritiserats att det används som en egen kategori nu, men samtidigt kan det vara effektivt och slagkraftigt att ha ett samlande begrepp på normbrytare inom sexualitet och kön. Plus att just självdefinierad identitet är det vi strider för ska vara viktigast, så då kan ju knapppast samma rörelse komma och säga att det är fel att identifiera sig så.

Queer som aktivism. Aktivism som går ut på att synliggöra hetreonormen och tvåkönsnormen, som vill visa att det finns alternativa sätt att leva på, som kämpar för queera människors rättigheter, som kämpar för hbt-personers rättigheter, som är för mycket och för lite och aldrig "rätt" enligt samhällets regler.

Queer som teoribildning. På många universitet finns sedan ett drygt decennium tillbaka en aktiv queerforskning, som tillskillnad från de äldre disciplinerna lesbian and gay studies (det finns inte riktigt någon svensk motsvarighet) inte forskar på "de avvikande" personernas historia och erfarenheter, utan vill ta reda på hur de konstrueras som just avvikande. Queerforskning fokuserar på det som tidigare varit osynligt: normen. Inom queerforskningen finns också grenar som undersöker queera läckage i kulturen.

Dessa tre områden är varken distinkta uppdelningar eller allt som queer är (jag hoppade exempelvis högst medvetet över hela performativitetsteorin. För en längre utredning skulle jag rekommendera Fanny Ambjörnsson "Vad är queer?" för nybörjare och Tiina Rosenbergs "Queerfeministisk agenda" för dem som redan är insatta eller gillar lite mer utmanande texter), utan snarare en ganska personlig och förenklad översikt.

Det kan vara ganska svårt att förstå vad queera läckage är, och queerforskare blir inte så sällan anklagade för att "bara hitta på saker de själva vill se". Det verkar vara ett allmänt humaniora-problem tycker jag. Bara för att slutsatser inte kan sammanfattas i en graf eller i ett enkelt ja-eller-nej-påstående så tror folk att det är värdelöst. Komplicerat är dock inte lika med onödigt, det kräver bara lite mer än ett ögonkast för att sätta sig in i.

Jag är själv ingen expert på queera läckage, men kan säga att det övergripande handlar om att se det som annars döljs av heteronorma läsningar. Vi säger att det står i en bok att två män tittar länge och drömmande in i varandras ögon, men att ingen av dem benämns som homosexuell, då skulle de allra flesta personer tänka att det handlade om vänskapligt samförstånd. Det kan ju mycket vara sant, men även när det är ganska uppenbara situationer, som folk som rodnar och biter sig i läppen eller nått, så tolkas det annorlunda om det är ett begär som faller inom hetreonormativitetens ramar eller utanför dem. Ett verkligt exempel är de sorgliga in memorium-skrifter där en persons livspartner och ibland äkta make/a benämns som "nära vän". Det är att omto lka verkligheten så att den passar hetreonormen. Att se que era läckage handlar alltså om att läsa kultur med queera glasögon istället för hetreonormativa glasögon. Forskarna hittar inte på nya saker, utan ser redan befintliga saker med nya perspektiv, och då blir nya dimensioner synliga. Enligt queerforskarna är de inte de som gör en annorlunda eller "felaktig" läsning, utan resten av världen som redan från början förvrängt tolkningen kulturen till att vara mer heteronorm än den egentligen är.

Det roliga med Svenska namn-sidan är dock att de helt ofrivilligt blir en synliggörare av normbrytare och transpersoner. Om vi exempelvis söker på namnet "Moa" står det att det finns 15000 kvinnor med namnet Moa, och en man med det namnet. Samma sak med Sofia, och en hel del andra traditionellt sett strikt könsuppdelade namn. Det här har förstås med den nya tolkningen av namnlagen att göra, eftersom det numera är okej att ta "könskonträra" namn, alltså namn som enligt heteronormen inte "passar" med ditt personnummer (som ju är könsuppdelat i Sverige). Eftersom det står så tydligt på sidan att både män och kvinnor kan heta namnet blir det ett synliggörande av ett annars osynliggjort fenomen, och ett queerande av en annars hetreonorm kontext. Det är vad som kallas ett queert läckage -- den heteronorma kulturen "läcker" queerhet!  Samtidigt finns det förstås problem med det här, så som att de antar att alla med manligt personnummer är män. Världen är ju inte riktigt så binär som juridiken och hetreonormen vill få det att verka som. I just fallet med namnet "Moa" råkar vi tillexempel veta att det är en tjej som har det där manliga personnummret, till exempel. Vi tänkte skicka in en liten kort hälsning till sidan med de ungefärliga orden "Hej, jag heter Moa och har ett manlig personnummer, men jag är inte man (jag är transsexuell), så kan ni vara vänliga att ändra det på sidan? Skriv hellre "person med manligt personnummer" just gällande det namnet, eftersom jag vet att det handlar om mig." Ännu mer synliggörande, och lite queeraktivism på köpet!

/Zäta