Share

Smittsamma bögar, osynliga flator och läskiga queers - ett slutord om varför Pride behövs

Vid det här laget är vi väl alla trötta på tjatet om Ett Splittrat Pride, om höger-vänsterpolarisering, om att queer inte är vad det brukade vara.
 
Som vanligt kommer också de smyg hbtq-fobiska kommentarerna om att folk väl inte behöver spöka ut sig så. Kan de inte bara smälta in. Vi har ju ändå kommit så långt i Sverige, nu kan vi väl nöja oss. 
 
Jag har vänner, medelklass-svensson-vänner från universitetsstäder, som inte vågar komma ut för sina föräldrar. Flera stycken. Vissa för att de är rädda för dålig stämning, andra för att de är rädda för att hamna på gatan. Idag. I ett Sverige som har kommit så långt.
 
När jag och min flickvän sökte bostad skrev vi bland annat "vi är ett stabilt par sedan tre år tillbaka". Annonsen hette "Trevligt tjejpar söker boende". Vi var på en handfull visningar där de frågade oss om var den andra sängen skulle stå. Där de stelnade till och sa "vi hör av oss" när de förstod att det inte skulle bli någon andra säng. Trots att vi tydligt skrivit att vi var tillsammans, hindrade folks hetreonorma tankevärld dem från att förstå. Samkönade par, särsklit kvinnor, är fortfarande osynliga. Idag. I ett Sverige som har kommit så långt. 
 
Vi talade med en bostadsförmedlade om en manlig vän till oss. Han frågade om vår vän "var en sån där homosexuell". För vi vet ju hur bögar är, kommer en kommer en massa av dem, och smittar ner den fina lägenheten. Sedan undrade han om vi haft sex med vår straighta vän, så vi kunde bevisa hans heterosexualitet. Idag. I ett Sverige som kommit så långt.
 
Den vanligaste reaktionen när jag pratar om tvångssteriliseringarna och berättar om mig och Moa, om hur lagändringen kommer för sent för oss, är "men kunde ni inte göra det på olagligt sätt?". Spara könsceller alltså. Jo, det kunde vi. Det kanske finns könsceller nedfrusna i en bank någonstans utanför Sverige (verkar dumt att erkänna det i så fall, så att Rättsliga rådet kan hindra Moa från att få sitt nya juridiska kön), men det är inte poängjäveln. Om vi nu varit olagliga så är det förstås fint på ett personligt plan att vi kanske kan få barn någon gång i framtiden, men det tar inte bort faktumet att svenska staten tvingade min flickvän att bli steril och alltså förbjöd henne att frysa ned könsceller (för det ingår i att vara steril, du ska sakna all fortplantningsförmåga för all framtid) för att hon skulle få livsnödvändig vård. Om inte det är ett rättsligt övergrepp vet jag inte vad som är. Idag. I ett Sverige som kommit så långt. 
 
Alla de här exemplen är från mitt eget liv. Mitt eget medelklassliv inom vithets- och skönhetsnormer som gör livet rätt lätt att leva. Och ändå är det inte så jävla lätt att avvika från hetreo- och tvåkönsnormer heller. 
 
Pride får aldrig bli enbart ett firande av rättigheter vi redan vunnit. Du ska inte få komma och visa upp dig på Pride och samtidigt sitta i riksdagen och rösta ned våra rättigheter. När nu lagen räknar hbt-personer nästan som fullvärdiga medborgare måste vi se till dem som ännu inte inkluderas. Flyktingar. Barn. Vissa transpersoner. Det måste vara en framåtrörelse. En radikal kamp. 
 
Men det måste också få vara en fest. En fest för att en gång om året inte behöva sticka ut. Få vara i majoritet. Få andas fritt utan övervakande blickar. Och om Öppna Moderater och Seat vill vara med på festen får de väl vara det, men på våra villkor. 
 
Det är klart att hbtq-rörelsen är splittrad. Det är en stor rörelse. Det är typ en tidvattenvåg, inte några jäkla ringar på vattnet. Om vi inte hade en intern diskussion eller kritik vore vi en sekt. As-otrevligt med en tidvattensvågssekt. Det går ju inte ens att uttala. 
 
Vi får tycka att Pride ska vara radikalt anti-kapitalistiskt och vi får tycka att QX feschlager-fest är årets höjdpunkt. Vad vi inte får tycka olika om är att Pride behövs. Sverige har inte kommit tillräckligt långt. Det kanske inte går att förstå som utomstående, eller snarare vet jag att det inte går, för ett förtryck och ett normbrott i den skala som hbtq-personer upplever varje dag går inte att föreställa sig om du inte själv levt det livet, men då får du ta mig på orden. Pride behövs. 
 
I olika former, med olika direkta mål, i olika städer. Det skiter jag i. Det behövs.
 
/Zäta
 
 
 
 
 
 
Share



Kommentarer
Postat av: plastbaronen

Väldigt bra sagt.

2012-08-05 @ 12:00:31
Postat av: syster katt

Det är inte första gången mina ögon tåras efter att ha läst ett av dina inlägg. Jag ser och känner igen det du skriver, och du beskriver det så väl. Någonting jag försöker uttrycka, men inte klarar av. Jag läser, och ser att du förstår. Jag läser, och känner mig bekräftad. Jag är tyvärr ensam i min tillvaro, och det är få jag känner som orkar lyssna, än mindre förstå. Det du skriver ger mig hopp om en framtid där även jag kan få må bra. Så jag vill egentligen bara säga - tack för att du skriver!

2012-08-05 @ 13:08:02
Postat av: Katten

Nästan bästa inlägget i den här debatten hittills.

2012-08-05 @ 14:43:17
Postat av: auuus

Jättebra skrivet!
Det är så skevt hur folk kan vara så blinda för förtrycket och det oerhörda behov som fortfarande finns av Pride..

2012-08-05 @ 17:15:01
URL: http://www.asortamission.blogg.se
Postat av: Ebba

vad bra skrivet! du satte verkligen ord på mina tankar! såg dig några gånger i pride house men vågade inte gå fram och säga att jag tycker du är grym hihi men nu vet du!

2012-08-05 @ 23:31:47
Postat av: felicia

Bra skrivet! Jag var på mitt första pride i helgen och det var bloody fantastiskt. Var det förresten dig jag skymtade på centralen i lördags? Det gick så snabbt så jag hann knappt reagera. Det gjorde i alla fall min dag ännu bättre, och eftersom jag inte fick tillfälle då gör jag det nu: tack för en kanonbra blogg! Du är en riktigt förebild för mig och inspirerar så mycket.

2012-08-07 @ 20:58:38
URL: http://vykorttillminsyster.blogg.se
Postat av: felicia

Bra skrivet! Jag var på mitt första pride i helgen och det var bloody fantastiskt. Var det förresten dig jag skymtade på centralen i lördags? Det gick så snabbt så jag hann knappt reagera. Det gjorde i alla fall min dag ännu bättre, och eftersom jag inte fick tillfälle då gör jag det nu: tack för en kanonbra blogg! Du är en riktigt förebild för mig och inspirerar så mycket.

2012-08-07 @ 20:58:43
URL: http://vykorttillminsyster.blogg.se
Postat av: Hanna

Hej känner igen mej ide du skriver för jag är en av dom en av dom som inte vågar berätta för nära och kära .För att jag är rädd jag är rädd för att inte bli accepterad för den jag är och därigenom bli av med familj och hem.enda skället jag kan skriva är för att jag är ensam.
önskar livet var enklare.

2012-08-14 @ 16:19:59
Postat av: sara

Wow! Du öppnar mina ögon. Trodde inte det var så svårt att vara hbtq i mitt Sverige idag. Full respekt och fridens liljor till Er! /hetro-svensson-medelklasstjej.

2012-08-14 @ 17:17:23
Postat av: Anna

Åh vad bra du skriver! :) Vi lever i Sverige 2013 och ändå ser det ut på det här sättet. Det är sjukt. Vi påstår att vi accepterar alla "typer" av människor men det stämmer uppenbarligen inte och i ett Sverige som vi själva är så stolta över? Herre Gud. Heja dig- ska fortsätta läsa här! Ha en fin söndag! Kram ♥

2013-02-03 @ 08:49:10
URL: http://forestman.blogg.se



Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!

Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.


Lämna kvar ett ord eller två:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej):

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin RSS 2.0