Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Den Komiska Transan - en dödlig stereotyp

Haha!!! EN TRANSA!!! Guuuud vad rooooligt!! Älskar att skratta åt människor och samtidigt förvägra dem lagliga rättigheter som tex. att själv få bestämma om någon opererar i ens könsorgan.

 

Saker som får mig att må illa:

 

 

 

Att filmen COCKPIT går på svenska biografer just nu. Den handlar om en snubbe som "klär ut sig till tjej" aka "leker transa" för att få ett pilotjobb. Sedan blir en brud kär i honom. Förvecklingar! Tokroligt! Gulligullhumor!

 

(kräkljudspaus)

 

Det är säkert en jätterolig film. Den plockar säkert en massa pk-poäng på lagomsveriges bekostnad. Och den är säkert alldeles lagom-pro homokärleken som uppstår också, lite sådär progressivt 2010-talssvenskt som vi gärna skryter med. 

 

Men den bygger på idén om Den Komiska Transan. Att det är tokroligt så fort en person (man) klär sig i ett annat köns (kvinnas) kläder. Och det är bara så... ruttet. Som att trans(kvinno)identiteter var till för andras nöjes skull, och inte var verkliga. 

 

Det är klart att det är okej att driva med transpersoner. Precis som det är okej att driva med feminister, muslimer, heteromän och dagisbarn då och då. Men tänk om din identitet ständigt användes som en comic relief? Och om den samtidigt var en av de mest stigmatiserade positioner som gick att inneha i dagens samhälle. Om du tillexempel var tvungen att välja mellan livsnödvändig medicin och att få barn i framtiden, trots att det inte var medicinskt motiverat, bara för att staten hade bestämt det. Om du riskerade ditt liv när du åkte utomlands till vissa länder, för att din inre identitet inte matchade din kropp och ditt pass. Då blev det kanske inte fullt så kul längre.

 

Vet filmskaparna bakom Cockpit (haha! snopp! de sa snopp!) att 65% av alla unga transpersoner har haft självmordstankar, och att nästan en tredjedel har försökt ta sitt liv? I Sverige, på 2010-progressivt-talet. För att det suger att vara trans i ett tvåköns- och heteronormativt samhälle. Vet de att 31% av alla transpersoner mellan 16 och 29 inte vågar gå ut själva av rädsla för överfall? Att lika många blivit utsatta för våld och hot under de senaste 12 månaderna på grund av sin könsidentitet?

 

Att transpersoner och deras allies kämpar varje dag för att få lagliga rättigheter som andra grupper haft i årtionden, århundranden -- för att slippa att staten tvångssteriliserar dem? Vet de hur många unga, osäkra, vackra, förvirrade, ensamma, utsatta och modiga transtjejer det finns där ute i landet? Hur många av dem som blir avhysta av en oförstående vårdapparat, som febrilt söker stöd för sin identitet men bara finner fördomar om glättiga transor, som försöker försonas med en kropp som bara är felfelfel just nu medan hela världen nyfiket lägger sig i -- och som förtvivlat mycket behöver kärlek, pepp, jobbchanser och lagligt skydd -- och förtvivlat lite behöver fler som skrattar åt dem?

 

Förstår de att det bland annat är filmer som den här, som Crocodile Dundee, som Some Like It Hot och så vidare, som gör att folk tror att det är okej att grabba tag i en främmande persons könsorgan "för att kolla"? Som gör att min flickvän inte kan känna sig trygg på krogen? Som gör att så många transpersoner har så fruktansvärt svårt att tro att någon annan finner dem attraktiva, precis som de är, bara för att de är? Som vanligt är det inte denna film i sig som är hela problemet, utan den kanon av Komiska Transor den ingår i, men det betyder inte att det är okej, eller ens i närheten av okej. Förstår filmskaparna det?

 

Nej. För filmskaparna ger blanka fan i dessa verkliga människor i marginalen. De vill tjäna pengar. Och transor är roliga.

 

Men vet ni vad, filmbranschen? Ni har råd att förlora dessa biointäkter. Norm-svensson har råd att förlora en och en halv timmes garv á transpersoners bekostnad. Men de unga, osäkra, vackra, förvirrade, ensamma, utsatta och modiga transtjejerna där ute i landet har inte råd att förlora sin identitet till ert vinstprojekt. De lever redan så långt, så långt ute i marginalen att ni kan putta dem över kanten. Och det är så äckligt, så egoistiskt, så människovidrigt att helt kallt låta dem falla. 

 

På ett annat plan kan vi förstås tala om en stigmatiserad femininitet, om en problematisk mansnorm och kanske också om en anti-feministisk smygrörelse som driver med kvotering istället för att syna de maktstrukturer som gör att den behövs, men ärligt talat är inte det min prio ett idag. Det är att skydda dem jag älskar, och stå upp för dem som inte ännu funnit sin röst. 

 

 

Ge fan i min flickväns identitet, Jonas Karlsson, Mårten Klingberg och Nordisk Film.

 

Och till sist, till alla er i marginalen: Det finns så många, så många som är på er sida. Vi är inte lika högljudda och har inte lika stor budget som en del av de där ignoranta asen i mitten, men vi finns. Överallt. Vi tycker att ni är awesome precis som ni är, att vi är awesome tillsammas. Och vi vet att det finns ett stort och lyckligt liv därute för oss, kanske inte fritt från fördomar och ignoranta as, men oerhört vackert och meningsfullt ändå. 

 

 

 

/Zäta

 

 

Tack, Zäta! För att du tänker ett steg längre och förmedlar det du tänker till oss andra. :-) Jag har inte sett filmen, inte läst om den heller, bara sett affischerna - och blivit spontant glad. Inte för att jag tycker att det är "kul med killar som klär ut sig till tjejer", utan för att jag (liksom så många andra) är så förbannat svältfödd på filmer, böcker etc med HBTQ-tema...så man tar vad man får, liksom...suger åt sig allt som möjligen skulle kunna tolkas queer, som en svamp suger åt sig vatten. Men nu tror jag faktiskt inte att jag har lust att se den här filmen längre.

Håller med föregående talare.

Alltid så klockrena och läsvärda texter Sofia. Blir så less på folk som lägger sig i, petar i ens privatliv och tror att deras åsikt är den enda valida och allt annat får de såklart håna hej vilt. Suck.
Kan vi inte bara låta varandra vara och lägga fokusen på vårat eget liv istället för att bara sabotera? Man skulle kunna säga att detta problem är ett typexempel på sådana jag verklige inte _kan_ förstå. Det går bara inte.

Take care, hälsa M. Vi tre borde ses snart!

Fast jag tänker snarare att det är bra att som HBTQ-person få lite distans till "sig själv" och sin läggning, för jag ÄR inte min läggning. Inte du heller. Samma sak med könsidentiteter. Skratta åt bögskämt, skratta åt "why do lesbians want girls that looks like boys"-skämt, skratta åt allt och må bra. För jag tycker att det är viktigare att man lär sig att granska det man ser på tv, internet etc. och samtidigt få in tänket "Du representerar inte mig". Det självständiga tänkandet är viktigare, och jag tycker att det är skitbra att det finns filmer som Cockpit, även om de inte representerar alla transtjejer eller ens några.

Ja, folk verkar ha ett stort behov av att köna. Vet man inte om personen man pratar med har snopp eller snippa så är det verkligen fara och färde (enligt dessa personer). Jag undrar varifrån detta behov kommer?

Så jävla bra inlägg Zäta!

Du skriver så jävla fett så jag vet inte vad jag ska säga.

Jag tycker att det är bra att kritisera filmen för de saker du tar upp, men en del av kritiken skulle bli lite vassare om en faktiskt sett filmen först. Att filmen är en komedi som handlar om en man som klär ut sig till kvinna behöver ju inte innebära att Jonas Karlsson i läppstift är det som filmen bygger sin humor på eller ens att just DET är meningen att vara humorinslag (sen att vissa ändå skrattar åt det är en annan sak), jag kanske är blåögd nu men det finns många komedifilmer som bygger på att någon utger sig för att vara något hen inte är samt alla problem hen råkar ut för när hen försöker uprätthålla sin charad. Sen vet jag inte om jag skulle kalla en hetero och cis-man som klär ut sig till kvinna för att få ett jobb för transperson eller att det per se driver med transsexuella personer att ha en komedi där någon klär ut sig till motsatt kön.

Min förhoppning med filmen är att förvandlingen man->kvinna är ett sätt för filmmakarna att kunna skämta om och driva med samhällets könsnormer och låta en vit heteroman gå i en kvinnas skor (både bokstavligen och symboliskt) och jag kommer nog vilja se filmen innan jag totalsågar som transfobisk (dock kommer jag nog inte betala för att se den).

Jao Zäta!

Stabilt skrivet som vanligt, you've got it. Innan jag sett filmen vet jag inte om jag skriver av hela konceptet som transfobiskt och en produkt av ett heteronormativt maktspel om pengar i filmbranschen, ett ständigt kvinna-kan-byta-upp-sig-till-man, men män-kan-inte-byta-ner-sig-till-kvinna, för-då-blir-det-bara-roligt - resonemang. Men jag ska titta!
Men det du gör är viktigt och har oftast många poänger!
Länka vidare källor till all statistik, till trailers för filmen, till produktionsbolag, till filmbolaget, till andra skrivare som stödjer ditt resonemang (kommer inte på några just nu, men du vet säkert bättre än jag)!
På det sättet får det här kanske inte bara mycket bättre publicitet, bättre värden i sökmotorer och flera kommentarer utifrån, utan kanske också når det ut till traditionell media! Vilket vore en fet seger!
Go get em!

Så jävla rätt, Zäta!!!
Har inte sett filmen men reklamen o sätter 1000 spänn på att detta är handlingen:
Jonas Karlssons roll som man, han är pilot men får inte ett jobb pga de ska kvotera in en kvinna. Han klär sig i kvinnokläder o lär sig kvinnligt konnoterade koder. Han får jobbet (visar på att kvotering är fel eftersom Jonas karaktär va bäst o fick jobbet)

Jonas Karlssons roll som kvinna får
1) utstå lite sextrakasserier (komiskeffekt)
2) en snubbe blir kär i henne (komiskeffekt)
3) hon blir kär i en tjej, berättar att hon är man, den andra
tjejen blir arg o ledsen men kommer över det o Jonas karlssons roll lever som man igen o de blir ett lyckligt heteropar alt att andra tjejen va flata men de blir ett par i slutet pga kärleken mellan dem (det obligatoriska i romantiska komedier någon ljuger/utelämnar fakta/slår vad om något, HAN blir kär i en HON (i detta fall hon i en hon men med den komiska effekten av trans + homo) han berättar o det skapas ett "hinder" för deras kärlek o hon är arg, besviken, sviken o ledsen i 5 min tills han "bevisar" sin kärlek o att han är ångerfull på något "romantiskt" sätt. o sen blev det ett monogamt heteropar "happy ending" )

skitlöjligt.

Fan, du har rätt.
Jag har själv aldrig tänkt i de banorna, inte till fullo i alla fall. Och det beror nog, som du säger, på den ålderdomliga och otroligt omoderna bilden samhället har av transsexuella personer i det offentliga rummet.
Jag har sett "Some Like It Hot". Jag tyckte den var rolig. Jag som kvinna tyckte att det kändes som filmskaparna delvis ville visa hur det är för kvinnor att ständigt bli påhoppade och trakasserade av män som de inte alls var intresserade av, hur äckligt det känns. Samt att det skulle vara roligt.
När jag tänker på hur jag skulle känna mig om jag vore transsexuell är känslan en annan. Förlöjligande.
Dock är denna film från en tid då begreppet "HBT-person" inte existerade, och därför är det ålderdomliga synsättet på transor ändå förståeligt.
Men att denna film, "Cockpit" kommer ut nu, 2012, i ett land som Sverige, där HBT-läggningar sägs vara så normaliserat som det bara går, kan inte jag förstå.
När jag såg reklamen för denna film på bio sög det till lite i magen på mig, inte av skratt, utan av obehag. Och nu förstår jag varför.
Tack för att du berättade det för mig.

En sak jag har tänkt på är att det diskuteras otroligt lite trans i samhället idag. Okunskapen är stor.
Innan jag började läsa din blogg hade jag absolut ingen aning om t ex tvångssteriliseringar. Jag minns att jag blev väldigt chockad när jag läste om det första gången här, och senare när jag började googla runt blev jag bara arg.
Varför får de här reglerna vara kvar?
Jag har kommit fram till att det nog beror på den här okunskapen. De transsexuella och deras anhöriga får liksom strida själva mot KD och gänget.
Håller med dig; det finns många som är på de transsexuellas sida!

Bra skrivet! Fortsätt så!

ahhahaah

naaw. pk. cry me a river

Alltså, kom igen. Håller med. Gråt.

Läsvärd text, och jag förstår din synpunkt. Men jag tror att du faktiskt borde passa på att se filmen, jag tror du skulle få ett annat perspektiv på den i så fall. Jag skulle vilja säga att det är en högst feministisk film med ett klart HBTQ-perspektiv. "Transan" i filmen utmålas absolut inte komiskt, utan en stor del av filmens poäng bygger på hur Jonas Karlssons karaktär är -jag citerar- "en människa och inte ett kön". Att filmen är rolig betyder faktiskt inte att den är det på en redan utsatt grupps bekostnad.

Jag tycker inte att filmen är något slags mästerverk, men jag tror att genom att förklä den till en bred komedi så lyckas den nå ut till en publik som inte funderat på frågor om könsstrukturer tidigare. Ge filmen en chans och se den, det vore intressant att höra om din inställning till filmen förändrats, cementerats eller förvärrats efter det.

I övrigt vill jag bara säga att du skriver bra, och med glöd.

Seriöst!! om du nu inte tycker att man,får skämta om transvestiter (inte bara när det gäller den här filmen) så tycker jag inte att man ska skämta om oss hetro heller! Inte om något helt enkelt för det finns ju alltid någon som kan ta illa upp! Vad har vi kvar att skämta om då? Inget! Ha för fan lite distans till saker och ting och ta inte år er av allt! Det du skrev är bara så jääävla löjligt! Skratta och ha kul istället för att gnälla!!!

Jag håller med T-. Filmen handlar om hur krångligt det blir när man trasslar in sig i lögner. Din text är jättebra Sofia och tar upp viktiga problem, men filmen behandlar inte dessa eftersom Valle (Jonas Karlsson) aldrig upplever något av dessa fenomen för enligt honom så spelar han en roll, kvinna, och att gå in i en roll kan göra oss mindre sårbara och få distans till situationen. Som sagt, filmen handlar om könsroller och jag tycker att det är lite fyndigt gjort. Tänk att det hade varit tvärt om, att en tjej hade klätt ut sig till man för att öka sina chanser att få ett jobb.

Såg också reklam för den filmen och störde mig som fan. Okej, jag har inte sett filmen än men den bygger på trista stereotyper om transpersoner och jag bara orkar inte med det. Det kanske funkade på 50-talet men inte nu.

Det är så vidrigt att behöva uppleva att någon tar på en bara för "att kolla", jag har aldrig behövt uppleva att någon tar på mitt kön, men folk vill ofta "kolla" om brösten finns där eller inte för att då säkert veta om jag är kvinna eller man (i deras ögon).

Vet du vad det vidrigaste är? Det är att svensk film inte tjänar några pengar alls, staten går ofta in och betalar för svensk film bara för att den ska finnas kvar. Så de gör inte ens en sånhär film för att tjäna pengar, de gör den bara för att de är vidriga!