Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Det gulliga ägandeskapet av en annan människa alt. En liten uppsats om vad polyamori kan lära oss om kärlek

 

 

Nu är hon min! Det är så gulligt när han blir avis när jag pratar med andra killar! Bara min, kan inte fatta det! Haha, hen vill inte att jag hänger med mina vänner för mycket, blir svartis då. Se men inte röra! 

 

Monogami betyder att du bara blir kär i, och utövar romantiska och sexuella aktiviteter (ibland är även all typ av beröring samt visande av vissa kroppsdelar inkluderade), med enbart en person. Tvåsamhet eller att vara exklusiva, kallas det också. Eller som de allra flesta i vårt samhälle känner till fenomenet: "att vara ihop".

 

Andra sätt att leva inkluderar polyamori, som ska skiljas från polygami. Det förstnämnda betyder att du blir kär i och eller har relationer med flera personer samtidigt, medan det sistnämnds betyder månggifte. När personer kallar sig själva "poly" syftar de på polyamori. Ytterligare ett sätt att se på saken utövas av relationsanarkister (RA). De delar inte upp sina relationer till andra människor i konventionella kategorier som "vän", "knullkompis", "partner" eller "flirt" alls, utan ser alla relationer som unika, med inslag av lite olika aspekter av mänsklighet i allihopa. De skulle aldrig säga att de var tillsammans med en person. På ett sätt kan jag tycka att detta är ett väldigt ärligt sätt att leva. Vem har inte känt sig attraherad av en "bara vän" någon gång? Vem har inte varit vän och samtidigt haft sex och samtidigt varit lite förtjust i någon? Det blir dock hyfsat opraktiskt i ett samhälle som bygger på uppdelningar och sorteringar. Någon annan kan bli sjukt obekväm av att inte ha en (till synes) stabil relation till dig.

 

Många tycker att poly och RA verkar "så krångligt". Själv tycker jag att monogami är himla krångligt. För grejen är, att alla som lever utanför normen, monogamin, tvingas att diskutera sina förhållanden: Vad känner du inför den här situationen? Hur vill du definiera just vår relation? Var går gränsen för otrohet för oss? Vad blir du osäker av, vad behöver jag bekräfta hos dig för att göra dig trygg igen? Så även om livet förstås kommer emellan och komplicerar saker ibland, är alla regler är uppsatta på förhand, om blir det oklarheter finns ett klimat som tillåter respektfull diskussion och känslosamhet. Monogami däremot, är normen, och behöver inte uttalas. När folk säger "nu är vi ihop", säger de generellt egentligen "eftersom vi är kära ligger vi nu bara med varandra och ingen annan får vara med". Fast säger de egentligen bara det det? Säger de inte också lite olika varianter av:

 

Nu får ingen annan av ett annat kön pussa min flick/pojkvän på munnen. Det är ok att dansa med någon annan och nudda deras kropp när du är full, men samma typ av beröring utanför nattklubben är inte ok. Du ska helst inte sitta i någons knä numera om det finns ont om sittplatser, och om du har någon i knät får du inte ha händerna på den personens lår utan de ska hänga slappt vid din sida. Du ska prioritera mig före dina vänner. Du ska inte ha en god relation med andra personer du tidigare varit tillsammans med, det är skumt. Du får inte känna dig attraherad av en annan person, och om du mot all förmodan gör det, måste du undertrycka impulsen och få dåligt samvete. Du får inte smsa till en annan person av samma kön som jag att hen är snygg.

 

Det här är ändå de ganska klart uppsatta reglerna, det blir snårigare.

 

Om vi hänger ett gäng vänner och en person av ett annat kön (ifall vi är ett heteropar) eller samma kön (ifall vi är ett homopar) som jag håller armen om dig är det inte ok, men om personen leker lite pimp och håller om en massa person är samma beröring ok. Ingen annan får numera se dig naken, utom valda delar av din familj, folk i omklädningsrum, dina nära vänner av samma kön och dina barn - så egentligen får en massa personer se dig naken, men det är liksom viktigare när jag ser dig naken. Är du tillräckligt kär i mig ska du bara vilja vara med mig - din enkelspårighet när det kommer till romantiskt/sexuellt intresse är ett mått på din kärleks storlek, och avundsjuka är ett positivt tecken på att du gillar mig. Vi ska sikta på att vara tillsammans hela livet, fast samtidigt är det en okej inställning att "byta upp sig" till ett annat monogamt förhållande ifall en najsigare person skulle vandra in i ens liv. Vi är varandras allt och umgås konstant, men om någon av oss nuddar någon utomståendes genitalier på ett ömsesidigt sexuellt vis, är allt vi någonsin sagt och gjort förstört och vi kan aldrig mera talas vid, i allafall inte utan enorma gräl och känslostormar och storsint förlåtelse. 

 

Det här är bara en bråkdel av alla de outtalade regler som omgärdar mono-normen, och självklart också en förenkling. I mitt första mono-förhållande var det t.ex. ok att sitta i någon annans knä, men jag har märkt att de flesta mono-personer inte tycker detta är acceptabelt. Som ni kanske noterade är många av reglerna könade. Tillexempel får ofta tjejer i hetreoförhållanden pussa andra tjejer på munnen, men absolut inte killar. (För det är en sådan enorm skillnad på tjej- och killmunnar! Inte. /mvh prövat båda varianterna och fler därtill.) 

 

 

Det främsta invändningen folk har mot andra relationsformer än monogami är avundsjuka och osäkerhet. "Jag skulle bli så osäker om min tjej låg med någon annan än mig - tänk om hon är bättre än jag?" eller, "Jag blir så lätt avundsjuk, jag vill att han bara ska tänka på och tycka om mig" eller det värsta scenariot: "tänk om hen blir kär i någon annan och lämnar mig?". Guess what? Det händer i monogama relationer all the time. Monogami är inget vaccin mot sårade känslor, folk som lämnar en eller avundsjuka. Tyvärr. Även om det gärna utger sig för att vara det.

 

Invändningarna handlar alltså om negativa känslor. "Jag skulle inte klara det, tror jag" säger många. "Jag behöver stabilitet." Och det förstår jag. Vi lever i en obehagligt föränderlig värld. Men stabilitet kommer i många former - barndomsvänner, familj, kärleksrelationer, arbete, boendeort, självinsikt. En kärleksrelation är bara en av alla komponenter i ett lyckligt liv, och dessutom kommer kärlek i många olika former. För de som lever icke-momogamt är "riktig" kärlek inte lika med sexuell exklusivitet. De anser att det finns andra bevis på förälskelse och kärlek än att dina genitalier, eller annan sexuell kroppsdel, bara får nudda en annan person. Bevis så som långa intima konversationer, delat ansvar för ett boende eller bara för relationens välmående, att att sig tid för varandra, att ha sex eller hångla, att dela upplevelser, internskämt och drömmar. Precis som för monogama personer, men med skillnaden att icke-monogama inte tycker att det fina i en relation försvinner bara för att någon annan också kan ta del av vissa aspekter. Min kärlek till dig är inte mindre för att jag också gillar någon annan, precis som vänskap eller kärlek till barn och familj inte minskas beroende på hur många som finns i ens liv.

 

Med allt detta sagt vet jag att det finns praktiska aspekter som komplicerar. Poly-personer lever inte i någon rosa fluffig drömvärld där alla älskar varandra. Tid är en de facto begränsad resurs, liksom ibland sexlust och ork. Allt kan inte lösas med god kommunikation, och allas känslor stämmer inte alltid med varandras - precis som livet alltid är. Det allra största problemet för de allra flesta är dock det ständiga ifrågasättandet från omvärlden, och att omvärlden är anpassad för tvåsamhet - se bara till hotellrum, kärleksfilmer och sambolagar.  Och uppväxten i en värld som ständigt sagt åt dig att likställa kärlek och ägandeskap - att avundsjuka är något positivt. Denna internaliserade norm är otroligt svår att frigöra sig från, precis som internaliserad homofobi, transfobi, rasism, sexism och fettfobi - du vet att det är okej och fint att vara tjock, men kan ändå inte låta bli att känna dig lite äcklad när du snabbt tittar i spegeln, du vet att sexism är skit, men kan ändå inte låta bli att mäta dig med Blachmans blick, och du vet att din kärlek och dina relationsval är upp till dig att göra och känna, men kan ändå inte låta bli att känna dig lite fel och obehaglig tills mods - trots att ingen annan är i rummet. Normerna sitter inte bara i samhällets strukturer, i konkreta handlingar och ritualer, utan också inuti oss.

 

 

 

Det här inlägget är på intet vis menat som reklam för ett icke-monogamt liv. Folk får som sagt leva precis hur de vill. Nej, jag ville bara klargöra bakgrunden, och nyansera bilden av kärleksförhållanden, innan jag kom till min poäng. Och eftersom icke-monogami är utanför normen behöver den en längre introduktion och ett vridande på perspektivet (att sätta icke-normen som det självklara) för att ge en balanserad bild. 

 

Så. Min poäng. Den är att vi, oavsett vilken relationsstil vi föredrar, inte ska definiera relationer till andra människor i form av ägande.

 

"Min flickvän" är väl det mildaste sättet vi till vardags gör detta, och den varianten kan snarast vara till för att förklara - den person jag är ihop med, inte den Aisha är ihop med. Typ. Det vore både opraktiskt och kanske inte önskvärt att eliminiera detta språkbruk, men vi kan i alla fall ge oss själva en liten stund att fundera över vad vi faktiskt menar är vi säger "min" - är det ett sätt att förklara, ett kärleksfullt uttryck av vänskap, eller handlar det om att jag anser att någon annan person tillhör mig oavsett deras känslor? 

 

Men sedan kommer vi in på de lite otrevligare bitarna. Det är gulligt när han blir avundsjuk... Varianter av det här uttrycket har florerar fritt i tjejkompiskretsar, filmer och bloggar sedan tidiga tonåren. Vad implicerar det egentligen? Jo, att du uttrycker uppskattning för att din autonomi begränsas av en annan person. Det värsta är när meningen avslutas i stil med ...när jag pratar med andra killar. Alltså vänta, för att ni har sagt att ni är "ihop" (se ovan definierade regler för detta uttalande), så får du inte prata med halva mänskligheten? Vad är detta om inte symboliskt ägandeskap av åtminstone delar av en annan människa? Yuck.

 

Detta förekommer självklart inte bara i heteropar. Senast idag såg hur en flata jag följer på Instagram hade hash-taggarna: #myoneandonly #mine #donttouchthis under en bild på sin tjej. Jag förstår att detta var menat som en kärleksförklaring (och är taget från en låttext), men seriöst: "rör inte detta". Är det en "gullig" grej att säga om en annan människa? Nej, det är ett rent och skärt uttryck för ägandeskap.

 

Förutom att det generellt är en onajs grej att definiera tänkande subjekt i former av ägande, är det också en varningssignal i våldets normaliseringsprocess. Denna process handlar om att misshandel i nära relationer, oftast mäns våld mot kvinnor, inte kommer som en blixt från klar himmel. Istället handlar det om gränser som sakta flyttas fram och suddas ut, tills våldet blir en normal del av vardagen och det blir oerhört svårt att gå. Ett av de tidigaste tecknen är just svartsjuka och kontrollbehov baserat på ett föreställt ägandeskap:

 

Han kanske kritiserar henne under förespeglingen att han bara vill hennes bästa, han ger små "tips" hur hon ska sköta sitt liv, han har synpunkter på vilka hon pratar med och hur hon klär sig, han är kanske överdrivet hjälpsam med olika saker och han kanske skjutsar henne till och från olika aktiviteter och till och från jobbet. Allt detta kan i början verka som omtänksamhet, kärlek, "gullig" svartsjuka och ett uttryck för hur begåvad och kompetent mannen själv är. Från Varningstecken.

 

Han klagar ofta på dig

Din partner är ständigt missnöjd med ditt beteende. Han kan tycka att du klär dig fult, har fel vänner eller inte ger honom tillräckligt med uppmärksamhet.

Se upp med svartsjuka

Män som visar upp överdriven svartsjuka har ett starkt kontrollbehov. Var särskilt vaksam om du till exempel känner dig tvungen att stanna hemma från firmafesten eller tjejträffen på grund av hans attityd. Då styr hans behov ditt beteende och du blir isolerad från andra.

 

Övervakar han dig?

Brukar din partner läsa dina sms- eller e-postmeddelanden? Var även uppmärksam på om han brukar gå igenom din väska eller dina fickor. Det tyder på att han är svartsjuk och har svårt att kontrollera sina känslor. 

Från ROKS.

 

 

Våld i nära relationer är inte gulligt. Det är livsfarligt. Det dödar 17 kvinnor i Sverige varje år. 

 

Givetvis är det inte så enkelt att någon som uttrycker svartsjuka kommer att misshandla dig till döds. Det finns ett spektrum här. Men jag tycker inte att vi ska förhärliga en praktik som faktiskt leder till våld. Ett steg i våldsprocessen för den misshandlande parten är att objektifiera sitt offer - frånta henne sin autonomi som människa - att betrakta henne som ett objekt som går att äga och bestämma över. 

 

Det här är inte kärlek. Svartsjuka är inte kärlek. Kärlek är kärlek - att vilja se sin partner utvecklas och trivas, att spendera tid med varandra, att känna trygghet och ömhet, att ha sex när båda vill - det är kärlek. Inte att begränsa varandras liv. 

 

Nu menar jag absolut inte att monogama relationer är en form av misshandel eller att poly-personer är immuna mot våldsamma relationer. Ett monogamt förhållande präglas givetvis ofta också av ömsesidig respekt, öppenhet och ömhet, och polypersoner blir också misshandlade. Vissa personer trivs fett bra med att bara ha sex och intima icke-fysiska stunder med en person resten av livet, och om de hittar en annan som känner likadant - super! 

 

Anledningen till att jag tog upp icke-monogami är för att det finns ett sätt att tänka på kärlek inom dessa kretsar som kan gynna oss alla, oavsett vår egen relationsform. Ett sätt att definiera kärlek i positiva termer - som något jag mår bra av, en delad upplevelse som inte förminskas av andra delade upplevelser, som något jag själv definierar och inte samhället - istället för i negativa termer, som avundsjuka, fysiska begränsningar och dåligt samvete.

 

 

 

Det är förstås, som sagt, upp till var och en hur de vill definiera sina förhållanden och vilka gränser som gäller. Men en sak kan vi väl enas om? Det är inte kärlek att ens symboliskt äga någon annan. Kärlek är att ha människor om kring sig som frivilligt är nära dig, vars autonomi och mänsklighet repsekteras samtidigt som ni formar varandra.   

 

Jag tror på kärlek. Jag tror på att det inte bara är förbehållet två personer (av olika kön) som vill dela boende och byta ringar, utan att det är en nyanserad känsla som kan föra oss över alla möjliga och omöjliga gränser. Jag tror att kärlek är så mycket mer än att inte sitta i knät. Och jag tror att världen kan bli så mycket bättre ifall vi öppnar upp för hur vi definierar kärlek, och istället för att låta det begränsa oss, låter det förena oss. 

 

Halleluja. Nej men seriöst. Kärlek utan ägande. The shit.

 

/Zäta

 

 

 

Bildcredd: "zettermark" på Instagram. Cool tjej.
Uppifrån och ned: 1. Tre barndomsvänner som utövar socialt accepterad beröring trots att några av dem är i monogama förhållanden. 2. Random bild på Moas kaffekokare pga orkade inte googla och ville ha lite färg. 3. Min sexiga läppstiftsmun. 

 

Jag har tänkt på det där med polyamori/-gami. Jag har aldrig varit i ett fast, "seriöst" förhållande så jag kan kanske inte riktigt uttala mig om svartsjuka. Det enda jag egentligen kom fram till är att ja, det är synd att monogami är en så stark norm! Jag hade absolut kunnat ha polyamorösa förhållanden men tror att jag hade letat efter tryggheten i ett monogamt förhållande till slut ändå. När det börjar tänkas barn och så. Men jag vet inte. Eller att man har en som är "mer speciell" men fortfarande är polyamorös! Tack för att du breddar synfältet.

Jättebra skrivet!

En liten sak bara, om "min flickvän". Det heter ju "min vän", "min pappa", "min syster" osv också... Det implicerar väl inte ägande?

("Du är min" mm är förstås en annan femma.)

Bra skrivet!

Men jag har en invändning och fundering: hur ser du på bdsm-förhållanden, där ägande kan vara en viktig aspekt, såtillvida att den ena "blir ägd" och den andra "äger"? Om man inte är del av den minoriteten är det nämligen lätt att glömma bort den - och svepande uttalanden i stil med "det är alltid fel att äga sin partner" utesluter vissa typer av frivilliga maktförskjutningsrelationer (eller bdsm-relationer). Hur tänker du kring det?

Alldeles underbart och ögonöppnande! Tack för den!

Håll kärleken i din öppna hand så kanske den stannar, knyt handen så försvinner den garanterat! Du kan aldrig äga en människa, bara en känsla!

Fantastiskt skrivet! Ögonöppnande, omfamnade och fantastiskt! Tusen tack för att du sätter ord på mina tankar! Tack

åh du. jag trillade in på din blogg precis just nu för första gången.
jag träffade en kille för 16 år sedan, vi har hunnit gifta oss och skaffa barn, jag har aldrig känt ett behov av att ha ett ord för denna relation som är så vardaglig men så väldigt annorlunda. visste inte ens om att det fanns ett namn på det. att det gör mig inte ont om han ligger med en annan. det gör inte honom illa om jag ligger med någon annan. samhället anser att jag borde bli sårad, men jag har valt att själv bestämma över vad jag blir ledsen av och inte. vi älskar varandra men är inte så noga med det petnoga. människor drar sig undan, ganska ofta, när man skrapat såpass på vår yta att detta kommer fram. att vi någon gång per år ligger med andra. när det händer. för maken är det inte lika oacceptabelt. jag däremot, får inte direkt en dunk i ryggen. det är mest jag som gör fel dvs, inte han. tröttsamt.

gärna tror man att vi swingar också. vi har aldrig haft en trekant eller "bytt" med ett annat par. jag har aldrig känt mig otrogen mot honom, jag är säker på hans kärlek, och han kan vara säker i min. jag älskar att se en naken kropp som hör till någon jag dras till, som dras till mig, jag gillar den där första gången allra mest. men det är lite för fucked up att prata om högt - det är alltid jag som är en hora. min man är bara en man.