"Det är ingen hemlighet att om en man städar toaletten hemma, då får han ligga på kvällen."
"In the beginning, Joe wanted to have sex every single day, at least once, if not twice or three times… If I didn't give it to him once a day, he'd get upset."
Saker som cirkulerat på nätet senaste veckan är "Arga snickaren" Anders Öfvergårds uttalanden om att män bara vill sprida sin säd och aldrig kan vara "bara vänner" med kvinnor (han går till och med så långt som att säga att gifta män inte får ha tjejkompisar) och realitystjärnan och hemmafrun Melissa Gorgas instruktionsbok i äktenskaplig lycka som går ut på att kvinnor ska vara undergivna sexslavar som anpassar sig till maktmissbrukande män.
Det finns en massa saker som kan sägas, och har sagts om dessa artiklar. En vinkel jag saknat angående Arga snickaren är att det faktiskt är fullt möjligt att vara attraherad av någon och ändå vara "bara" vänner. De flesta människor har en nivå av självkontroll som gör att vi kan interagera med personer vi finner attraktiva utan att hoppa på dem och försöka initiera samlag. Det är förstås jobbigt att tråna efter någon som du vill vara nära/ta på/ligga med och som inte vill eller "får" (t.ex. har lovat någon annan att bara ligga med dem) besvara känslorna, och ännu jobbigare om du dessutom är förälskad eller kär, men det är inte svårt att låta bli att antasta folk. Vi tycker folk är attraktiva till höger och vänster jämt (mest vänster, för min del) och vi kan ändå komma överens om att vara vad de flesta verkar lägga i definitionen "vänner" - personer som samtalar, har kul ihop, delar erfarenheter och känslor, men inte tar på varandra utöver kramar.
Givetvis kan vi också interagera med folk av ett annat kön än oss själva utan att vi är attraherade av dem, och givetvis finns folk som attraheras av samma kön som dem själva, och givetvis finns asexuella män, men detta har redan sagt en miljon gånger och är ärligt talat för jäkla självklart.
En sak jag tycker är riktigt obehaglig med Gorgas bok är de djupare implikationerna. Visst är det spontant helt vidrigt vilken äktenskapssyn hon förmedlar, och tycker att resten världen ska lära sig av, men det obehagligaste är att hennes äktenskap inte figurerar i ett vacuum. Precis som
Fanny argumenterade angående våldtäkt och patriarkalt sex - att det inte finns någon klar skiljelinje, och det som lagen definierar som våldtäkt bara är toppen av isberget - tänker jag att denna beskrivning av "kärlek" bara är toppen av isberget av patriarkala relationer. Det är otroligt läskigt att tänka på hur många som lever i liknande förhållanden, om än inte så explicit definierat, utan att inse vilket maktmissbruk och begränsande som finns ibyggt i vardagen, förklätt till "kärlek innebär kompromisser" (på vems bekostnad?).
Med det sagt, ville jag egentligen prata sex.
Vad har dessa två personer gemensamt, utöver att de gillar att upprätthålla patriarkatet? De två citaten överst i inlägget säger "sex är en gåva kvinnor kan ge eller förvägra män". Det tas för givet att män är mer intresserade av sex än kvinnor, och att kvinnor har få andra maktmedel att ta till. Detta är förstås ofta sant i en patriarkal värld - för män har fått tillgång till sin egen lust utan skam på ett annat sätt, och kvinnor har ofta mindre reell makt att tillgå. Men, MEN, det behöver inte betyda att vi VILL ha det så i våra relationer. Och inte för att dissa Öfvergård och Gorgas världsvana, men någon djup reflektion över samhällets tillstånd tror jag inte att dessa uttalanden var. De ser det helt enkelt som ett faktum att sex är något kvinnor ger män när de vill det.
...eller som tas från kvinnor när män inte får det. För det är livsfarligt att tänka på sex som en gåva, ett ting, något som finns där ute för alla att erövra. Om vi tänker på sex som en vara istället för något som uppkommer i samspel mellan människor, blir steget till våldtäkt så mycket kortare. Steget till att tänka "jag har rätt till detta ting" (när jag nu bjudit på drinkar, gift mig med dig, du däckat i min säng, osv) blir mycket kortare. Gränserna mellan sex och våldtäkt suddas ut.
Om vi istället inser att sex är något som bara kan förekomma mellan aktivt samtyckande personer (eller med sig själv, om du är en av dem som kallar onani för sex med dig själv) och alltså är en process och ett samspel, blir det omöjligt att tänka sig att "ta" sex, att samlag med någon som ligger helt passiv och inte på något vis deltar skulle vara sex och inte att våldföra sig.
Sex är inte en gåva, sex är inte något du kan stjäla, sex är inte något du kan vara skyldig någon. Sex är något som uppstår i stunden mellan två eller fler personer som just då vill ta på, slicka, komma, leka, få utlopp för sin upphetsning med varandra. Det är en aktiv och frivillig process, och vi måste se det så.
En trevlig bieffekt med detta tankesätt är att det avdramatiserar sex. Sex är en aktivitet som vilken annan aktivitet, något du kan dela med folk om du vill, eller låta bli om du vill. Precis som typ... pulkaåkning. (Och precis som pulkaåkning har det sina risker, så använd hjälm.) Jag menar inte att alla omedelbart måste ta till sig denna extremt performativa syn på sex, annars är de våldtäktsmän, men jag tycker att vi genast ska sluta se sex som ett ting och i alla fall börja fundera i banor av vilka mänskliga aktiviteter vi laddar med vad.
Jag tror vi gör oss själva en tjänst, och patriarkatet en otjänst, genom det.
/Zäta
Okej, från arga snickares tanklösa uttalanden i Metro och hemmafru-stjärnors deppiga biografier till performativt sex... Det är inte alltid lätt, men sällan tråkigt i alla fall, att bo i min hjärna.
