"Titta bara på djuren - honan tar hand om ungarna och hanen jagar."
Den kulturella boomerangen är ett begrepp som beskriver ett väldigt vanligt fenomen i jämställdhets- och genusdiskussioner - när "naturen" används för att förklara och berättiga en mänsklig handling, utan insikten att den bild av naturen vi förmedlar redan är färgad av våra kulturella föreställningar - som är könade.
Det går till såhär. Vi beskriver naturen och djuren med mäskliga ord, med en mänsklig kulturell kontext som gör det lätt för oss att förstå. Det används bland annat i historiska kontexter. "Här hittade vi en gammal grav... undrar vem som ligger här? Går inte att avgöra på skelettet. Hm, men det ligger pärlor här, så det var nog en kvinna! En vikingakvinna med smycken! (...) Titta, redan på vikingatiden hade kvinnorna smycken och var fåfänga! Det måste ligga i generna..." Ser ni hur boomerangen vände? Från att ha baserat ett antagande om historisk tid på moderna föreställningar om manligt och kvinnligt, får detta antagande snart ligga till grund för att moderna föreställningar är korrekta, eftersom det alltid varit så. (Det här exemplet kommer från en biologilektion i gymnasiet och om jag inte missminner mig så visade DNA-analyser senare att en hel del av "kvinnogravarna" innehöll manliga kvarlevor.)
Vi beskriver en bild av två lejon som vidrör varandra som "kungen och hans drottning", fast både kungligheter och ägandeskap, eftersom det kräver abstrakt tänkande, är mänskliga påfund.
So far so good. Det är okej att göra naturen mer begriplig, vackrare, roligare. Det skulle vara skittrist om alla uttryckte sig som Darwin i Om arternas uppkomst (även bortsett från 1800-talsengelskans halvsidelånga meningar).
Problemet uppstår när vi kommer till nästa steg i boomerangen, alltså när vi tar våra egenhändigt ihopsnickrade bilder av naturen som bevis för att ett mänskligt fenomen är just naturligt, och därmed positivt. "Men titta på lejonen, det är ju bara naturligt att mannen äger kvinnan!"
Vi börjar alltså med att applicera våra egna värderingar (sällan så explicit som "män är stora och starka kungar som har rätt till kvinnor", men ni förstår poängen) på naturen, och tar sedan naturen som bevis för att våra värderingar stämmer. Det blir alltså en boomerang där våra kulturella symboler ("kung/drottning", "man/kvinna", "stark/svag") får studsa på naturen innan de återvänder till oss och får bekräfta just vår egen kultur.
Den kulturella boomerangen är farlig, för den undlåter att synliggöra vad som egentligen händer, och tillåter oss på falska premisser att låtsas att naturen alltid är objektiv, rätt och simpel - och att den dessutom ska ha inflytande över mänskligt handlande.
Att applicera kulturella värderingar på naturen och sedan ta de som bevis för att kulturen är "sann" eller "bra" är farligt, men även själva premisserna för den kulturellla boomerangen är felaktiga. Den bygger på två antaganden:
1. Att "naturen" är en enkel enhet som vi kan förhålla oss till, och allt som kommer därifrån är "naturligt".
2. Att "natur" och "naturligt" alltid är något positivt
Vad är "naturen"? Det är lätt att slänga sig med luddiga begrepp som "naturligt", men faktum är att det inte finns en enkel definition. Ingen del av världen är idag opåverkad av mänskig närvaro, om inte direkt som i stadsbebyggelse så indirekt i form av klimatförändringar och avfall. Men att definiera naturen som "frånvaro av mänsklig påverkan" är också konstigt, för vad är vi människor om inte biologiska, naturliga inslag i världen? Låter det virrigt? Det är poängen. Jag vill vill visa att även "naturen" som koncept är en mänsklig kulturell konstruktion. Träd och lejon och ringmaskar existerar givetvis, men vad och hur och varför vi definierar något som "en naturlig miljö" eller "naturligt beteende" är konstruktioner. Vi skapar naturlighet i våra natur- och reklamfilmer, i vår tankevärld. Det är ingen enkel enhet vi bara kan hämta fakta från.
Nästa nivå är värderingen som läggs i begreppet, att "naturligt" = bra. Det bottnar i det eviga missförståndet att evolutionen har ett mål och vi är framme vid vägs ände - mänskligheten som den ser ut idag är skapelsens krona och vi är "färdiga". Om vi tror att evolutionen har ett syfte och ett mål, att skapa så "bra" varelser som möjligt på jorden, kan det kanske vara rimligt att tänka att det som evolutionen skapade är "rätt" och bör efterföljas. Men det är helt enkelt fel. Evolutionen är en blind process, helt slumpartad, som över generationer skapar varelser som är livskraftiga i vissa miljöer. Vare sig mer eller mindre. Den har inget mål, ingen mening, ingen slutstation. Vi är lika mycket en del i processen som våra förmödrar för tre miljoner år sedan var.
Låter det lite kallt och trist? Det är nästa poäng. Evolutionen är kall och trist och känner ingen barmhärtighet. ("Evolutionen" som en enad kraft finns förstås inte, utan det är ett samlingsbegrepp för de processer som genom genetiska mutationer ökar eller minskar överlevnadschansen för en individ som sedan kan eller inte kan fortplanta sig och sprida dessa mutationer vidare, som så småningom kan få utslag i en hel population och art.) Evolutionen är helt enkelt ingen kul måttstock.
Men eftersom anti-feministerna nu gillar evolutionen som argument så mycket utan att förstå den, kan vi ju utnyttja detta. Vem har inte hört "Kolla bara på våra närmaste släktingar chimpanserna!"
Bra evolutionär fakta att lägga på minnet, är att vi människor är exakt lika nära släkt med chimpanser som med bonoboer: Båda dessa apor har en gemensam anmoder senare i tid än människans gemensamma anmoder med dem.
Bonoboer lever i stort sätt i matriarkat, är mycket fredliga och använder sex med allt och alla inom stammen som socialt klister.
Jag hoppas att du kan ha den kulturella boomerangen i bakhuvudet nästa gång någon påstår att det är naturligt att kvinnor stannar hemma med barn, för så gör chimpanser. (Stannar de hemma i trädet då eller..?) Eller typ försöker hävda att den grabbiga företagskulturen är "naturlig" och ska vara så för att termiter fungerar si och så, utan att inse att termit-beskrivningen baseras på deras egen bild av grabbiga hierarkier...
Feministisk pepp!
/Zäta