Det har blossat upp en debatt kring samvetsvägran och abort sedan Norge började diskutera en
ny lag om "reservationsrätt" och en svensk barnmorska
DO-anmälde Höglandssjukhuset eftersom de inte ville anställa henne om hon inte tänkte utföra de arbetsuppgifter som inkluderade abort.
Vi börjar med att reda ut faktan.
Vad handlar Norges nya lagförslag om?
Vårdkedjan i Norge ser lite annorlunda ut än i Sverige. Behöver du göra abort i Sverige kontaktar du en kvinnoklinik direkt (ibland efter hjälp från allmänläkare eller ungdomsmottagning), medan du i Norge behöver en remiss från en allmänläkare på vårdcentralen för att få komma till abortkliniken.
Norge har redan en lag om samvetsvägran för gynekologer/barnmorskor som arbetat på kvinnokliniker - de får vägra utföra aborter baserat på sn egen tro eller moral. Den nya lagen handlar om att allmänläkarna, som alltså aldrig genomför aborter utan bara skickar en remiss om detta, ska få vägra skriva remisser till kvinnokliniker.
Så detta är alltså den högst sannolika verkligheten som väntar vårt grannland: Du är oönskat gravid och ringer vårdcentralen. Du får en tid hos en läkare, och hen säger "nope jag tänker inte skirva en remiss till den vård du behöver för att jag tror inte på aborter, och du kan inte få komma dit utan min remiss. Jag har all makt och du ingen makt över din egen kropp, hehe känns gött att detta nu står i lagen!" Okej, sista meningen kommer väl folk inte säga högt, men det är ju precis vad som händer om denna reservationsrätt införs i Norge. Du kommer förstås ha möjlighet att gå till en annan läkare, men hur många val har du om du bor på en liten ort? Vad är det som säger att läkare inte slumpmässigt kommer börja förvägra vissa personer abort som de inte anser vara lämpliga, och hänvisar till sin egen "moral"?
Det nya lagförslaget är ett enormt baksteg och en reell inskränkning av rätten till fri abort.
Vad handlar barnmorskans DO-anmälan om?
Ellinor Grimmark vill inte utföra aborter eftersom det strider mot hennes tro. Hon vill också inskränka rätten till abort genom att sänka gränsen för tillåten abort från 22 veckor (med särskilda skäl) till 12 veckor, det är ju som tur är inte upp till henne, men hon går ändå ut i media med detta. Grimmark har utbildat sig till barnmorska och sökt jobb på en kvinnoklinik där det bland annat ingår i arbetsuppgifterna att utföra aborter.
Hon vill alltså ha jobbet, men slippa vissa arbetsuppgifter. Detta är krav som ingen annan arbetssökande kan ställa. "Jag vill ha jobbet som historielärare men jag vill inte undervisa om krig!" går inte hem hos skolorna. Nu invänder folk att abort är en helt annan sak, att det handlar om att "stoppa ett slående hjärta" eller "ta ett liv", men det är ju en helt annan diskussion - hur vi definierar liv och var vi står i abortfrågan. Detta fall handlar om eventuell arbetsplatsdiskriminiering, i vilken sakfrågan är glasklar: Hon har sökt ett jobb med vissa arbetsuppgifter vars existens är lagstadgade (vi har fri abort i Sverige) och hon kan inte på måfå välja bort dessa med hänvisning till sin egen moral.
Hon kan däremot söka ett annat jobb. Exempel på ställen där barnmorskor jobbar utan att utföra aborter: BVC, MVC, vårdavdelning på BB, pediatrisk mottagning, ungdomsmottagning, sexologisk mottagning och så vidare.
Men har vi inte religionsfrihet i Sverige?! Är det inte en mänslig rättighet att få avstå från sådana här saker?
Det är inte en mänsklig rättighet att avstå från att utföra lagstadgade tjänster inom vården baserat på sin egen tro och moral. Religionsfrihet är inte en absolut rättighet, utan begränsas bland annat av andra människors fri- och rättigheter.
Europadomstolen har slagit fast att det inte är okej att pådyvla andra människor sin tro genom att selektivt vägra genomföra vissa tjänster vården ska erbjuda. Den lagstadgade rätten till fri abort för kvinnor, transkillar och människor med andra könsidentiter och livmoder, får alltså inte inskränkas av någons personliga tro.
Så till kärnfrågan: Varför är då lagstadgad möjlighet till samvetsvägran problematiskt? Finns det inte tillräckligt med gynekologer och barnmorskor som kan utföra aborter utan att vi måste tvinga alla till detta?
För det första måste jag säga det uppenbara: Det är ett fritt val att bli gynekolog eller barnmorska. Känner du att det värsta tänkbara i hela världen är att genomföra en abort finns ca 10 000 andra yrken du kan söka dig till, även inom närbesläktade områden inom vården. Ingen tycker att alla samhällsmedborare ska utföra aborter hit och dit, vi tycker att de som är utbildade inom området och har anställning på en klinik där dessa arbetsuppgifter finns ska utföra dem utan undantag.
Jag är inte insatt exakt i hur väntetider och tillgång till abort ser ut överallt i Sverige idag, men jag vet att det kan ta ett par veckor att få en tid, och att vården generellt inte är känd för att digna av resurser och outnyttjad tid... Så det är mycket möjligt att människor skulle drabbas rent fysiskt av att färre tillgängliga vårdutövare fanns. (Nu tror jag det är ett extremt litet problem i Sverige att folk blir gynekologer/barnmorskor och sedan "tvingas" göra aborter mot sin vilja, jag är säker på att de allra flesta med betänkligheter söker sig någon annanstans.)
Så problemet är inte så mycket konkret som det är moraliskt. För lagtexten är normerande. Den speglar ett klimat vi har i samhället, vilka positioner som är möjliga att inta. Med en samvetsklausul skulle lagen säga till mig:
Din hälsa och ditt självbestämmande är frivilligt för vården att bry sig om. Om en vårdgivare känner för att ta hand om dig kan de göra det, men det är ingen krav. Ditt människovärde står inte lika högt i kurs som alla andras.
Alltså precis tvärt emot vad hälso- och sjukvårdslagen säger: Att alla patienter ska behandlas lika, med bästa tillgängliga vård, och har rätt självbestämmande.
I ett större perspektiv handlar det också om hur vi ser på kvinnors* rättigheter. Det är inte en slump att kvinnors kroppar får bära tyngden av moraliska diskussioner där (ofta) män i höga positioner diskuterar rätt och fel utan ha tillstymmelse till levd erfarenhet i frågan.
*Alla kvinnor kan inte bli gravida, och vissa män och andra transpersoner kan, men strukturen av begränsningar har tonvikten på kvinnokroppen ändå. Ibland är det viktigt att tala om de större strukturer som formar samhället, och att benämna vilka grupper som drabbas, även symboliskt. Det är givetvis lika viktigt att människor av alla kön och icke-kön har tillgång till fri abort, men att abort-diskussionen tar avstamp i könade strukturer som sedan urminnes tider begränsat just kvinnors kroppar är också relevant att tala om ibland. Vi får ha i åtanke att kvinna/man till stor del är konstruerade kategorier som tillskrivs olika värden, men vars effekter blir påtagliga för vissa grupper och kroppar ändå.
Abortdiskussionen handlar alltför ofta om manligt tolkningsföreträde, inte minst inom religiösa rörelser, och makt att definiera problemet. Rätten till fri abort är alldeles livsviktigt för individen, men också för ett samhälle som värderar kvinnor och deras självbestämmande lika högt som män.
Feminismen är inte en enkel framåtrörelse, utan en böljande kamp där konservativa krafter ständigt trycker på från andra hållet. Vi måste uppmärksamma detta, och vi måste slå tillbaka när rättigheter vi redan vunnit hotas. Det blir inte bättre av sig själv. Det blir bättre för att vi kämpar och trycker pendeln åt rätt håll.
/Zäta
