Mänsklighetens undergång som argumentationsteknik är lite old
Jag vet inte om ni stöter på det ofta, men jag gör det då i både genusvetenskapliga och hbtq-aktivistiska sammanhang titt som tätt.
Share
Vi kan ta ifrågasättandet av den objektiva sanningen/forskningsetiken/juridiken. En sådan diskussion kan ofta börja rätt bra, men spårar gärna snart ur till en dystopisk spådom:
Taggar: feminism, hbtq, jämställdhet, objektivitet, rättvisa, argumentationsteknikJag menar att feminister ofta kan bli kritiserade för att vara subjektiva när de vill påvisa subjetiviteten i en tänkt objektivitet, som ofta bärs av vita män
Mmm, det kan vara lite orättvist kanske, fast det finns ju ändå saker som är mer objektiva. Bevisade liksom"
Absolut, men det som kritiseras är att vissa forskare går fria från att sägas påverkas av sin tid och levnadssituation. Män är "författare" och "allmängiltiga", medan kvinnor ofta blir "kvinnliga författare" och "ur ett feministiskt perspektiv"
A, fast jag tror inte det stämmer. Det finns ju en objektiv sanning, annars är ju allt helt flytande och så kan vi inte säga nånting och då är det ju ingen idé att leva.
Vi har också hbtq-varianten, som nästan alltid startar ur en diskussion om hbtq-rättigheter och slutar med en global fertilitetskris:
Ja det är klart att det är okej att vara homosexuell, jag har inget emot homosexuella...
Fast när du säger "jag har inget emot" så implicerar du att det skulle vara något att tycka illa om, men du är lite extra snäll som låter bli. Poängen är ju att det inte är någonvärdeskillnad i sexuell läggning.
Nejmen det är väl i alla fall inget fel med att vara hetero? Då kan väl alla bli homo och så slutar vi föda barn och så försvinner mänskligheten, är det bra?
Tillsist har vi den genusvetenskapliga varianten där en diskussion om hur män och kvinnor skapas onödigt olika och värderas olika blir till en sci-fi-dystopi av gigantiska mått:
Ja alltså det är synd att små tjejer ska lära sig så tidigt att deras utseende är viktigt, medan småkillar lär sig ta för sig.
Mm, men lite olika måste vi väl få vara? Jag menar jag gillar att vara liten och bli omhändertagen av en stor trygg man, det är väl inget fel med det? Vill du att alla ska vara helt könlösa och se likadana ut och ha lika kläder och allt, är det rättvist och bra eller?
Jag ser framför mig ett månlandskap med människor i vita dräkter och genmanipulerade blickar som odlar sina barn i maskiner. Ah. Så kommer det gå om feminismen når sitt mål. Yay! Ser fram emot det!
Jag vilja analysera dessa svar som återkommer om och om igen lite mer seriöst. Det är tydligt att de kommer när motparten känner sig trängd, som en slags försvarsåtgärd. Personligen tycker jag att det tyder på att de logiska och medmänskliga skälen tryter eftersom skrämmande överdrifter måste tas till. På ett mer strukturellt plan drar jag paralleller till mitt resonemang om skillnaden på icke-privilegium och diskriminering. Det är nästan alltid människor från den i sammanhanget privilegierade gruppen som kommer med undergångs-argument. (Heterosexuella när det kommet till hbtq, män när det kommer till feminism, naturvetare/vita/män när det kommer till objektivitet.) Detta handlar förstår inte om att folk från dessa majoritetsgrupper är sämre på att argumentera än folk från minoritetsgrupper, utan på att de har ett privilegium som de är omedvetna om, som nu ifrågasätts. Ifrågasättandet* av något de tagit för givet ruckar förstås på personernas världsbild, och osäkerheten skapar utrymme för grandiosa överdrifter snarare än logisk eftertanke.
*Jag vill förtydliga att ifrågasättandet ofta är implicit. När jag säger "det är ingen skillnad på hbt-personer och hetero-cis-personer" så säger jag också "du har inte någon positiv särställning", vilket kan vara jobbigt att höra om du omedvetet tagit det för givet hela livet (eftersom religion, media och fördomar ofta förmedlar just det).
För apropå logisk eftertanke så tror jag inte att någon behöver oroa sig. Forskning kommer att fortsätta vara pålitlig även om dess absoluta objektivitet ifrågasätts på ett teoretiskt och individuellt plan. Om hbtq-personer hade exakt samma rättigheter och respekt som hetero-cis-personer så skulle världsbefolkningen ändå fortsätta att öka. Grundekvation är verkligen väldigt enkel: Folk med livmödrar och ägg kan med hjälp av sperma från folk med testiklar få barn. Vissa får det tillsammans med någon de älskar, andra med hjälp av en tredje person, andra genom adoption av två andras barn, vissa inte alls. Kön och äktenskap är bara konstruktion som vi själva skapar som nödvändiga för avkomma. Kärlek är fint och barn är fint, men de båda är inte ekvivalenta. Och om feminismen nådde sitt mål och alla män och kvinnor verkligen hade samma rättigheter, skyldigheter och värde, så skulle det knappat leda till ett månlandskap och enfärgade dräkter, utan lyckligare människor och ett rättvisare samhälle. Färgglatt, varierat och spännande. För alla.
Att kräva lika rättigheter för alla grupper av människor kommer inte leda till vår undergång. Det kommer kräva att några grupper tar ett par steg tillbaka, men det är knappast hela världen att behöva konkurrera på lika villkor.
Jag tror att anledningen till att de desperata undergångs-argumenten kommer gång på gång är att det är så väldigt svårt att argumentera mot rättvisa.
/Zäta
Kommentarer
Postat av: havreglid
snygg slutkläm!
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
Trackback
