Share

Dagen då Göran Hägglund bestämde sig för att jag får ha barn trots allt

Ett smärre under har skett. Kristdemokraterna har svängt i tvångssteriliserings-frågan! Tidigare har KD varit det enda regeringsparti och det enda riksdagsparti förutom SD som tyckt att det varit en bra idé att förbjuda transsexuella personer som genomgår könskorrigerande behandlig att frysa ned könceller och/eller behålla vissa reproduktiva organ.


Men nu har de tillslut, tillslut, när det inte verkade gå att skjuta upp beslutet längre och insett att det inte finns några giltiga argument för att behålla en föråldrad och diskriminerande lag ändrat sig. Och eftersom det nu finns en bred majoritet, plus socialministerns stöd kommer lagen förhoppningsvis ändras inom en snar framtid.

Det känns helt fantastiskt, på ett sätt. Rent principiellt: Att staten inte länge bestämmer över min flickväns kropp. Att staten inte längre tvingar mig att byta partner, försöka bli gravid med någon annas sperma eller leva barnlös resten av livet. Rent praktiskt: Jag och Moa behöver inte smyga med att vi vill ha barn i framtiden inför utredningsteam och läkare längre. Jag och Moa kommer kunna få hjälp med insemination i framtiden utan att punga ut enorma summor. (Adoption är inte ett alternativ eftersom transsexualism är en psykiatrisk diagnos som utesluter att du får adoptera.)

Men det känns också... lite som rubriken beskriver. Som att människor med makt har lekt med mitt liv, min flickväns och mina vänners kroppar och autonomi, och sedan råkade de snubbla rätt. Som att halva Sverige högljutt diskuterat vårat sexliv, vår lämplighet som föräldrar, vårt människovärde och mina vänners mest intima kroppsdelar på debattsidor. Som att legitimiteten i Moas identitet ifrågasätts av tusentals människor vi inte känner, varje dag, bara för att de kan. Som att "frivilligheten" i att vara transsexuell och behöva behandling, och därmed "frivilligt" välja sterilising påpekats om och om igen i mediabruset, medan jag suttit hemma med en förtvivlad flickvän för att hormonbehandlingen inte kom igång eller en försiktigt hoppfull person när den väl gjorde det, som så uppenbart mår så ofantligt mycket bättre när hennes kropp får vara hennes och nån konstig manskropp. Som att människor diskuterat filosofiska ställningstaganden medan mina vänner försökt ta livet av sig för att de inte orkar vänta, ifrågasättas och bli överkörda.

Det finns förstås de som har diskuterat i vår favör. Som har koncentrerat sig på den politiska aspekten, på mänskliga rättigheter och det absurda i att ha kvar en gammal lag som drabber få personer mycket hårt och inte gynnar någon (utom möjligtvis egoistiska personer som tycker att deras känsla av "ordning och reda" i könsleden är viktigare än människors rätt till sina egna kroppar). Vi har fått ett fantastiskt stöd från väldigt många människor, och det har betytt enormt mycket när allt känts för tungt.

För jag inser förstås att inte inte varit en lek där KD snubblade rätt. Det har varit en kamp. En stenhård kamp från aktivister som aldrig gett sig. Som skrivit insändare, blogginlägg, debattartiklar. Som upplyst människor i sin närhet, som ringt politiker, som ställt upp på TV-intervjuer trots att transfobin gör att de riskerar våld och repressalier för att de vågar synas. Det har inte varit någon dans på rosor. Ibland har jag varit så trött. Så trött, så trött på denna vägg av oförstående, ovilja att sätta sig in i någon annas situation och ren illvilja mot dem som inte passar in i samma norm som du. Men sedan kommer ett framsteg, och plötsligt känns det värt det igen.

Men vi får inte glömma, vi får inte säga till våra barn "och sedan kom de på att de skulle ändra lagen och allt blev bra!". Vi måste säga sanningen.

Älskade barn, ni finns till för att en massa fantastiska och modiga människor kämpade för er rätt att finnas. Kämpade sig nästan blodiga för att få rätt människor att lyssna. Som la ned tid och energi och värdighet på att försöka ändra en hård samhällsopinion. Som hejade på mig och mamma hela tiden aldrig slutade tro på att mänskliga rättigheter gäller alla.

Tack, till alla er som kämpat med oss. Tack, för att orden här ovan nu någon gång kan få bli sagda.

/Zäta
Share



Kommentarer
Postat av: Elin Astrid

Åh Zäta. Jag blir så otroligt glad och lycklig när jag läser det här. För er skull, för min skull och för Sveriges skull. Lagen påverkar inte mig personligen men bara tanken på att staten fortfarande tvångssteriliserar människor får det att göra ont i hela mig.

All kärlek till dig och din Moa.

2012-02-18 @ 10:45:48
URL: http://elinastrid.blogspot.com
Postat av: The Worrying Kind - Att leva med social fobi, ångest och depression

Wow, äntligen!! :-D <3

2012-02-18 @ 10:53:55
URL: http://theworryingkind.webblogg.se/
Postat av: Johanna

Fantastiskt bra skrivet och jag ba bölar av sorg & lycka samtidigt

2012-02-18 @ 12:39:14
Postat av: Johanna

Men mest lycka.

2012-02-18 @ 12:40:48
Postat av: julia

åh gud, det här var den bästa nyheten jag hört på jag vet inte hur länge! Fantastiskt, jag börjar känna att det finns hopp om en bättre värld ändå, att samhället kan förändras. Jag är så otroligt glad för er skull!

2012-02-18 @ 14:39:59
Postat av: Hanna

Åhh jag får lite gåshud. Äntligen! Men förstår din ambivalens..

2012-02-18 @ 16:09:37
Postat av: Jennie > Jennialiskt.se

Så himla himla himla bra! <3

2012-02-18 @ 16:19:24
URL: http://jennialiskt.se
Postat av: Dvärghundspossen

Fast samtidigt säger dom ju i slutet på artikeln att det är så viktigt att inte förhasta sej osv... Mitt intryck var mest att dom försökte hålla sej väl med alla samtidigt, såväl transfobiker som vettiga människor, utan att ta ställning åt någotdera hållet.

2012-02-18 @ 16:24:16
URL: http://dpossen.blogspot.com
Postat av: Tusse

Ååh, såg det på nyheterna precis! Blev så glad och choc

kad att jag inte kunde sluta hoppa omkring. Ååh!! Så fantastiskt!

2012-02-18 @ 18:21:40
Postat av: Kitten

Hurra och grattis och väl kämpat! Nu blev jag glad :D

2012-02-18 @ 18:31:11
URL: http://www.kittenskladkammare.blogspot.com
Postat av: Emelie

Jag blir helt tårögd och glad när jag läser slutet på ditt inlägg! Min flickvän är preoperativ transsexuell och vi planerar att skaffa barn nästa år så för mig blev det väldigt personligt. Bra skrivet helt enkelt!

2012-02-18 @ 19:10:09
URL: http://etterdrake.blogspot.com/
Postat av: eliz

/Gråter

2012-02-19 @ 13:31:13
URL: http://elotusnoir.tumblr.com/
Postat av: esteterier - i unga fröken karlssons värld

Jag känner mig både förvånad och lite dum, när jag nu inser att jag aldrig har reflekterat över eller läst någonting i den här debatten som handlar om just -partnerns- perspektiv. Som att jag just insåg att man såklart inte bara är en person, utan två (i monogamt förhållande) som drabbas av den idiotiska lagen. Min åsikt att tvångssteriliseringen måste försvinna är naturligtvis densamma oavsett, men ändå en nyttig läsning för mig. Väldigt bra skrivet! :)

2012-02-21 @ 13:07:59
URL: http://esteterier.blogspot.com/
Postat av: esteterier - i unga fröken karlssons värld

..togs min kommentar bort? =/

2012-02-21 @ 14:09:46
URL: http://esteterier.blogspot.com/
Postat av: Felicia

All lycka till er två, ni kommer att bli fantastiska föräldrar och jag önskar er allt gott.

2012-02-21 @ 15:02:50
Postat av: Anonym

Så glad. Inte bara för er skull, utan för oss alla. Hoppas nu bara att det verkligen blir så att lagen kommer, och att vi får ett lite, lite mänskligare samhälle.

2012-02-22 @ 17:32:23
URL: http://nyaflickrummet.wordpress.com
Postat av: elin

också tårögd.

Mamma Sofia & mamma Moa <3

2012-03-13 @ 11:40:20



Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!

Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.


Lämna kvar ett ord eller två:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej):

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin RSS 2.0