Hur hinner folk med både verkliga och virtuella liv? När jag går på dunderbra konserter, strosar runt i ett slaskigt Stockholm och fyndar på Hallongrottan, eller när jag har förvirrade och vackra samtal långt in på småtimmarna och dammsuger halva huset dagen efter då hinns liksom inte det här med viktiga politiska blogginlägg med.

A på min kurs är av den bestämda åsikten att bloggar bör drivas av minst två personer som korrekturläser varandras texter "så att det inte skrivs en massa trams." Jag skriver en massa inlägg som skulle kunna gå som "trams" tror jag (jag menar inte att du sa det, A). Typ de som är kursiva och handlar om drömmar eller kärlek. Å andra sidan får jag ofta höra av folk att de uppskattar just de inläggen.

Jag funderar ibland på om min blogg är alldeles för spretig, om jag borde renodla den till en politisk blogg. Det är dock smått omöjligt att producera genomtänkta och välskrivna politiska/feministiska/peppande texter varje dag, och jag gillar själv när bloggar uppdaterar ungefär så ofta (jag avskyr när folk skriver fem inlägg om dagen, det bara förstör mitt bloglovin-flow och är garanterat struntprat fyra av fem gånger). Jag får rätt ofta frågan vad min blogg handlar om, och då brukar jag svara: Feminism, typ. Och lite mig, fast inte dagens outfit direkt.

För även om politik och kvinnokamp är ungefär det viktigaste som finns, så tycker jag nog inte att resten är trams. Prestationskrav, däremot, det är trams.

Imogen Heap! Definitivt inte trams.


/Zäta

Hur många vet exakt hur en penis förändras när den går från slakt till erigerat tillstånd? Typ alla som är äldre än sju år. Hur många vet ens att klitoris får erektion när en kvinna blir upphetsad?

Det är helt sjukt vilken okunskap det finns om de kvinnliga sexualorganen. Hur livmoder, äggledare och slida är placerade i kroppen vet de flesta och kan återge i bild*, men klitoris utbredning har de flesta ingen aning om. Bara en sådan sak att klitoris varierar i storlek och utseende hos alla kvinnor. Alla vet hur penisar varierar i storlek och utseende, de vet vilken längd som är "normal" i erigerat och slakt tillstånd. Om det finns någon sådan kunskap om det kvinnliga könsorganet handlar det om vaginan. Men klitoris, det är väl bara en liten köttbit som vi ska vara glada om mannen hittar?

Den klassiska bilden av kvinnans könsorgan.

Sexualundervisningen i skolan har tydligen helt missat hur klitoris faktiskt ser ut, vilket inte är så konstigt eftersom de flesta anatomiska bilder inte visar alla delar. Men jag blir så förbannad. Vi har väl rätt att lära oss hur våra sexualorgan ser ut? Visst är det allmängods idag att kvinnor kommer lättare vid stimulering av klitoris än genom bara vaginal stimulering, men då räknas bara den knoppen längst ut som "klitoris." Jag blir galen, kunskapen om nervändarnas utsträckning har funnits sedan 80-talet, hur kan smarta tjejer i 20-årsåldern inte veta detta idag?!







Det finns få bra bilder på internet, men dessa får duga. På sista bilden syns det tydligast att klitoris främst sitter inne i kroppen och består av många fler delar än ollonet.

Varför är det då på det här sättet? Varför vet vi allt om penisar och pungar och strängar och spermasprut, men så lite om oss själva? Hela "det är ju för att våra könsorgan inte syns" är den största bullshiten någonsin. Klart att de syns! Är folk blinda eller? Det är ingen decimeterlång hudbit som sticker ut, nej, men blygdläppar och toppen av klitoris är synlig utan hjälpmedel (för kvinnan själv alltså) och resten går utmärkt att se med en spegel. Alla sådana bortförklaringar är efterkonstruktioner som syftar till att dölja den verkliga problematiken. Varför undersöker kvinnor inte sina egna könsorgan, varför vet de inte hur de ser ut och vilka områden som är erogena? För att kvinnlig sexualitet skapas som pinsam, underordnad och stillsam, såklart. Att fortplantning fortfarande står i centrum när det kommer till sex och där är slidan mer intressant.

Att mannen är normen inom sexualpolitiken och -språket går inte att tvista om. "Erektion" handlar om penisar. "Kvinnlig erektion" handlar om klitorisar. Liksom fotboll handlar om män och damfotboll om kvinnor. Att denna kunskap om kvinnors sexualorgan och potential till njutning ignoreras och tillskrivs mindre värde får högst påtagliga efterverkningar i människors sexliv. 25% av kvinnorna i England säger sig vara ointresserade av sex, medan motsvarande siffra för män är 8%. Mycket färre kvinnor än män upplever orgasm vid heterosexuella samlag.

Poängen är att kvinnor skapas som mindre självständigt sexuella varelser än män genom en mängd strukturer, och denna att korrekt kvinnlig anatomi inte lärs ut är en av de mest påtagliga. Det har dock börjat förändras på vissa håll i Sverige. UMOs sida är tillexempel bra.

Men det är stört, så fruktansvärt upprörande, att dessa maktstrukturer hindrar en halv mänsklighet från njutning. Jag kommer säkerligen att skriva om detta igen, kanske till och med ett inlägg som är strukturerat och bra, när jag lugnat ned mig. Det här är fan inte okej. Kvinnor har rätt till sina kroppar, på alla plan!

/Zäta

* Faktan i detta inlägg kommer från Nancy Tuanas artikel "Coming to understand: Orgasm and the epistomology of ignorance"

Jag är mer än utled på snö, snor och minusgrader. Vår! Vårvårvårvårnunununu.

Imorgon ska jag skriva ett jättebra inlägg om ägg, spermier och farliga metaforer. Idag ska jag bara dricka grönt te, hata snön och tycka synd om mig själv. Det är okej att göra det ibland. Sådetså.

/Zäta

Vi pratade om tongivande filosofer idag på genusvetenskapen. Om den tanketradition som funnits sedan försokraternas dagar om Förnuftet och hur den samverkar med fördomar och andra samhällsstrukturer. Många av filosoferna har varierande idéer på samma tema: att förnuftet är skilt från kroppen, och att förnuftet är vad som gör oss mänskliga. De flesta har ingen uttalad könsaspekt i sitt arbete, även om vissa rakt ut säger att kvinnor inte kan tänka. Men det är här samverkan med andra vetenskaper och samhällsstrukturer blir intressanta. Om vi har ett samhälle där kvinnan förknippas med kroppen, känsloliv och den privata sfären, medan mannen anses vara rationell  och passa bäst i den offentliga sfären, blir förnufts- och kunskapsteorier som hävdar att rationella tankar som är universiella är äkta förnuft, medan känslor som är kopplade till kroppen och det privata livet är av mindre vikt, oundvikligen könade. En till synes neutral teori om vad som är "äkta" förnuft både förstärker och legitimerar alltså skillnader i värde mellan könen.

"En fullkomlig kvinna och en fullkomlig man är lika lite till själsegenskaper som till utseende lika varandra... Forskandet efter abstrakta sanningar, principer, vetenskapliga axiom ... tillhör inte en kvinnas område." - Kant

Man och kvinna är olika och kompletterar alltså varandra, vilket gör att det manliga sättet att tänka, det abstrakta, inte passar kvinnor. Det är löjligt uppenbart hur Kant skapar en motpol för sin Förnuftsidé med hjälp av att avskilja allt det som inte är förnuftigt, så som kvinnor, och därmed får sin idé att framträda tydligare. Rädd för tjejbaciller. Stackars liten.

"I det äktenskapliga livet bör det förenade paret utgöra en enda moralisk person, som besjälas och styrs av mannens förstånd och hustruns smak." - Kant

Kvinnan är inte skräp. Hon har smak! Hon har möjlighet att göra mannen fullkommlig genom att komplettera honom. Yes! En lite seriösare analys av ovanstående citat utröner att kvinnan kan bli fullständig endast som hustru, genom sin make, medan han blir fullständig i sig själv, som människa och man, när hon bidrar med sin "smak." Äktenskapets är till mannens fördel och med honom som norm.

Vad har dessa filosofiska tankar för relevans idag? Har vi inte lagt det där med att kvinnor inte kan tänka ordentligt bakom oss? Aristotoles, Descartes, Kant, Rossau och hundratals andra filosofer sa väl bra saker också?

Jag tror att jag besvarar frågorna i omvänd ordning. De tongivande filosoferna sa en massa intressanta saker om förnuft och alla delar kan inte kopplas till en könsaspekt. Däremot har många av deras teorier könskillnaderna inbyggda i sig, varför det inte går att ignorera vissa misogyna bitarna av teorin. Detta är väldigt abstrakt, så jag tar ett konkret exempel till hjälp:

Två forskare ska leta efter botemedel till en genetisk sjukdom och testa sin medicin på 10000 personer. I fall 1 testar de medicinen på 10000 infödda finlänska 30-åriga män. De drar slutsatser om att medicinen funkar bra och börjar dela ut den. Dock kan inte de sjuka personer som bor i fattiga områden i U-länder få tillgång till medicinen i samma utsträckning som västvärlden kan.

I fall två testar de medicinen på 10000 människor i alla åldrar, av olika kön och etniskt ursprung. De drar slutsatser om att medicinen funkar bra och ska börjar dela ut den. På samma sätt som i fall 1 kan inte de sjuka personer som bor i fattiga områden i U-länder få tillgång till medicinen i samma utsträckning som västvärlden kan.

Både fall 1 och fall 2 har samma brist: Medicinen är inte tillgänglig för alla på samma sätt. De fattiga områdena har varken ekonomiska eller infrastrukturella medel att få tag i medicinen. Denna brist är dock möjlig att råda bot på, genom att FN satsar extra på bilar som leverar medicinen, tillexempel. Fall 1 här däremot en brist som FN inte kan råda bot på, en brist som är inbyggd i själva medicinen: Den är bara testad på en viss kategori av människor. Även om medicinen i fall 1 är tillgänglig för alla, blir den inte likvärdig för alla. Bristen går här mycket djupare, och för att ta bort den måste hela medicinen omformuleras.

Om vi ser medicinen som metafor för kunskapsteori, forskarna som metafor för filosofer och FN/ekonomin som metafor för tillgång till utbildning och möjlighet att utveckla och förstå teoretiska resonemang blir historien en annan. Vad jag vill visa med exemplet är alltså att i vissa filosofiska teorier är misogynin inbyggd (fall 1), medan den i andra texter bara är ett resultat av vilka som fått tillgång till att skriva och läsa teorierna (fall 2). Texter som är av typ 1, alltså majoriteten av kända västerlänska filosofers verk, behöver inte vara värdelösa på grund av detta, men de ska läsas med en förståelse av detta.

Tillsist frågan om varför detta ens behöver diskuteras idag. Jo, för att oavsett hur görna vi vill revolutionera världen och göra den jämlik kan vi inte ignorera den historia som lagt grunden för var vi är idag. När det gäller filosofin betyder det att många av de frågor och orättvisa värderingar vi brottas med idag har sitt ursprung i en eller annan kvinnorfientlig teori från antiken. Det är tyvärr en verklighet vi måste vara medveten om och förhålla oss till för att kunna förändra till det bättre.

Så nästa gång någon klagar över att män inte har någon smak kan du världsvant säga: Äsch, sluta hänvisa till Kant och hans misogyna 1600-talsidéer om att kvinnans smak ska komplettera mannens förnuft...

/Zäta

Fjärilar i magen och snöstormar och tänk om ingen kommer. Och så blir det förstörs världens bästa fest med sjukt snygga Mad Hatters, en massa pojkar i klänningar och en massa flickor i kattöron. Själv fick jag höra saker som:

"Alltså du är så stört LIK! Och så stört SÖT! Var får man tag i ett sånt där förkläde?!"

"Jag vill bara säga att ni har en fantastisk fest, gud vilket bra tema!"

"Men det är fusk, du har inte klätt ut dig - du ÄR ju Alice!"

"Det bästa är när du står vid baren och ba: hej-jag-är-10-år-för-ung-för-att-stå-här-egentligen."

"Det går ju bara inte att säga nej när en liten Alice säger: SHOTS?!"

Lilla O, stora C och jag hade nämligen 20-årsfest igår. Temat var Underlandet, och jag körde förstås på min look-alike Alice. Folk hade tolkat temat på alla möjliga roliga sätt. Taliban som gått under jorden, spelkort, Red Queen, White Rabbit, Cerberos och Hades, en djävul och minst fem galna hattmakare. Men min favorit var nog killen i stor rock med nagelfilar, metallfilar, gräddfil och Bollnäsfil instoppad i fickorna: "Fildelare - det mest underground som finns"



Äckligaste Utklädnaden: Josef Fritzel. Jag hade en fantastisk bild när lilla Alice åt godis ur Fritzels godispåse, men den är borta. Det enda tråkiga som hände under festen var nämligen att min kamera blev stulen, så detta är lånade bilder.

Men bortsett från stölder och vinfläckar hade jag ungefär världens bästa kväll med snygga, roliga och galna vänner! Vi borde ha temafester och fylla år jämt och ständigt tycker jag!

/Zäta

Jag har stört mig på den här mjölkförpackningsbaksidan ett tag. Den farliga, arga och skräckingjagande dinosaurien - som kallas för "dinobossen." Inte konstigt att barn får en snedvriden bild av hur naturen fungerar när de matas med sånt här. T.rex var en art bland många andra, inte någon "härskare" (djuret har för sjutton en kungakrona på bilden!). Förutom en bra manifestation över hur vi människor förmänskligar naturen är det också ett bra exmepel på hur vi förklarar könsroller som "naturliga" - trots att det är uppenbart att det är vi människor som först applicerat vår kultur på djuren för att sedan dra slutsaser om hur de är. Bossen är ett rätt manligt ord, liksom.

Dock blev jag lite mer vänligt inställd häromdagen när jag upptäckta att Bossen förutom kungakrona, mustach och hakkors-oj-jag-menar-mat-symbol runt halsen också har... bröst.



Det är en queerdinosaurie!

/Zäta

De här bilderna har cirkulerat ett tag nu i bloggvärlden. De brukar främt finnas i kontexten "haha, japaner är galna!" Jag säger inte emot, dessa kuddar är löjligt skrattredande.




Men eftersom detta är feministisk blogg tänkte jag diskutera dessa bilder utifrån ett annat perspektiv än japaner-är-galna-haha och vem-fasiken-vill-sova-på-en-sån-där.

För det första är det intressant hur kuddarna ser ut. Kvinnokudden har väldigt smala ben och en tydligt insvängd midja, medan mansöverkroppen har en kraftig arm. Alla hudbitar är dessutom vita, trots att kuddarna är tillverkade i Japan. Klädseln på kuddarna är också ännu mer intressant. Kvinnokudden exponerar nästan hela benen, medan manskudden har långärmat. Fast den allra mest uppenbara skillnaden är förstås vilka kroppsdelar som kuddarna utgörs av. Mage, ben och sköte, eller överkropp och arm.

Detta är vad jag skulle kalla slentriansexism at it's prime. Det är så tokroligt att ingen ser vad bilderna egentligen föreställer och förmedlar. En kvinna vill bli omhållen och beskyddad av en trygg, stor mansarm. En man vill ligga i en lättklädd kvinnas knä, nära hennes könsorgan. Kudden som är till för kvinnor (enligt bilderna) uppmuntrar inte till en sexuell situation, medan kudden som är till för män uppenbarligen gör det.

Ja, det är knasigt och något att garva åt. Men det är också skrämmande att dessa stereotyper tas för så självklara att ingen reagerar. Japaner är ju bara lite tokiga.

/Zäta

...och fick världens mysigaste uppvaktning med tårta, många små och ett stort paket.



Det bästa var månadsinsätting av pengar som skulle gå till "datortrafik" som mamma kallade det, och en spaövernattning på Yasuragi i Stockholm. Utanför var det snö.



Jag fick massor av nogrannt utklippta små rosetter, och några färgglada som ska sitta i öronen. Eftersom jag inte kan ha örhängen blir det till att använda sin fantasi - vilket är mycket roligare! 




Jag var ungefär såhär glad hela dagen.

Tack till alla som grattade och gjorde min 20-årsdag alldeles lyckobubblig!

/Zäta

Jag tycker att förhindra graviditet genom att en person med penis vid vaginalt samlag kommer utanför vaginan är en urusel metod. Som alla vet kan det följa med spermier ut i försatsen och fertila kvinnor bli gravida av detta. Men det är stor skillnad på detta och ett "avbrutet samlag."

Vad jag vänder mig emot är hur termen "avbrutet samlag" används. För att den ska kunna vara en "preventivmedelmetod" (oavsett hur usel) måste det ingå i begreppet "samlag" att det kan göra någon gravid om det får fullbordas. Alltså heterosexuella samlag. Vad är då ett avbrutet samlag? Uppenbarligen ett samlag som minskar risken för graviditet. Blir kvinnor gravida av att komma själva? Nej. Alltså är ett avbrutet samlag ett samlag där mannen inte kommer (i vaginan). Vems orgasm står alltså i centrum i detta uttryck, och vilken typ av samlag?

För att ett avbrutet samlag ens ska diskuteras i graviditetssammanhang krävs att det finns en underförstådd och allmänt erkänd bild av vad ett samlag är. Det är en penis i en vagina, eller en vagina runt en penis för att vända på perspektivet. Dessutom finns det en underförstådd övenskommelse av vad "avbrutet" samlag är: Det är när penisen inte ejakulerar i vaginan.

Det finns alltså två stora språkliga problem här: Sex är bara heterosexuellt penetrerande/omslutande sex och att avbryta sexet innebär att hindra mannens orgasm. Dessa språkliga problem blir reella problem när annat sex än penis-i-vagina-sex inte räknas som "riktigt sex" och bland annat homosexuella praktiker nedvärderas, och när kvinnor tycker att det är viktigare att mannen kommer än att de gör det.

Ha nu det strukturella perspektivet i åtanke. Jag kritiserar ett språk som förstärker en snäv norm som säger att samlag bara en viss sak och att det är till för den ena partens njutning, inte enskilda personers erfarenheter av sex. Det är okej att inse att en norm är fel för att den begränsar människors livsutrymme - och ändå leva enligt den för att den passar just en själv. Det är alltså inte fel att komma mer sällan än sin manliga partner som tjej, det är fel att språkbruket förstärker idén om att det borde vara så. Det sista jag vill är att skapa mer press genom att kritisera de normer som jag tycker skapar felaktiga maktförhållanden och pressar oss att bete oss på vissa sätt. Det vore ju himla kontraproduktivt, inte sant?

Jag vänder mig starkt emot att fullbordat sex, riktigt sex, skulle vara en manlig orgasm vid vaginalt sex. Jag anser som ni kanske vet att sex inte behöver inkludera varken två personer eller två olika kön. Inte heller behöver det innebära någon form av penetration/omslutning för att få kallas för "sex." Sedan kan förstås att ha en orgasm som mål kritiseras i sig, men att just mannens orgasm vid heterosex ska vara i centrum är fel oavsett.

Avbrutet samlag är alltså ingen dålig preventivmedelmetod, för att det är ingen preventivmedelmedod alls. Praktiken har inte med graviditet att göra. Att avbryta ett samlag kan innebära en massa olika saker. Även sexakter som inte kan leda till graviditet (tex. oralsex och samkönat sex) kan avbrytas och blir då avbrutna samlag. Även potentiellt fertila samlag kan avbrytas utan att det minskar risken för graviditet, om till exempel kvinnan känner att samlaget avbröts för hennes del när mannen kom. Men räknas dessa senarior som avbrutna samlag? Nej, för att fokus ligger på heterosex och manliga orgasmer.

Att låta mannen spruta utanför vaginan är en urusel preventivmedelmetod som med rätta diskuteras i skolorna som farlig ur en graviditetsaspekt. Att kalla detta för "avbrutet samlag" och därmed ta en massa heteronormativa tankar om vad sex är för givna, är däremot fel.

Informera om vad som kan ge upphov till graviditet och hur det går att skydda sig - JA!
Göra det med ett språk som nedvärderar och missar en massa sexuella praktiker och ett helt köns njutning - NEJ!

/Zäta

Jag är så nyfiken! Det tassas runt i huset, prasslas, viskas och smygs med händer bakom ryggar. Det är nämligen så att imorgon när kineserna firar Ett Nytt År och västvärlden firar den Tvåsamma Heterosexuella Kärlekens Dag, tänkte jag och kanske några till fira Zettermarks 20-årsdag. Yay! Jag är pepp!

Dessutom har jag kännt mig som mig själv igen idag. Det var trevligt. Tentan är på G och rummet nästan färdigstädat. Under städnings gång fick jag ett litet ryck och satte alla rummets kringströdda rosetter i håret. Det blev en del.



Jag såg rätt galen ut. Gullig-galen. Det var intressant att observera hur partner och mor blev alldeles fnissiga när de sneglade på mitt huvud och inte alls tog in vad jag sa. Det är lite så jag tänker mig att det skulle kännas att vara väldigt vacker. Eller kvinna ibland, för den delen.

/rosettfnatts- och fördelsedagspirrZäta

Det är lustigt vad som händer med livet när någonting dramatiskt händer. Hur lite hemtentor och studiebidrag betyder när någon blir sjuk. Hur allt ställs på huvudet och vänds ut- och in. Och hur svårt det är att komma tillbaka till det vanliga synsättet igen. Det var ju ingen katastrof. En väldigt orolig och sömnlös natt på akuten och kanske framförallt ångesten över att se någon älskad ha så ont, men det blev bra sen. Det är bra nu. Och ändå kan jag fortfarande inte riktigt förmå mig till att landa i min vanliga verklighet. Huvudet är alldeles tomt på akademiska ord om organisationsstrukturer och queera läsningar, och magen alldeles utmattad av känslostormar och dämpad oro.

Jag blir irriterad på mig själv. Hur lång tid kan det ta att komma i balans igen? Det var ju inte ens jag som var sjuk. Varför kan jag inte bara skärpa till mig och fokusera? Men jag vet inte, hade det varit någon annan hade jag sagt att det tar tid att smälta. För oavsett hur mycket förnuftet inser att allt är bra nu och jag borde börja fokusera på värdsliga ting, hänger inte känslorna med. Och utan hela mig med på tåget blir det inga hemtentor skrivna. Eller bra blogginlägg för den delen.

Jag är fortfarande alltför utmattad och distansierad för att kunna komma igång. Det enda jag kan göra är att tacka min lyckliga stjärna för att jag har en förstående studierektor och har fått uppskov på en av tentafrågorna. Och hoppas att mina läsare är lika förstående.

/Zäta

Jag var på ett väldigt intressant lunchseminarium idag. Det handlade om vestibulit, en smärtsam sjuktom i det kvinnliga könsorganet, som det är väldigt tyst om. Nervändarna i en viss punkt vid slidmynningen blir överkänsliga och ett lätt tryck gör extremt ont. Det här påverkar de drabbades liv på en massa sätt, men det mest intressanta var hur det påverkade kvinnornas konstruktion av sin egen kvinnlighet och hur det påvisade normer kring sex.

Vårdens bemötende var skrämmande ibland.

"Du är nog inte tillräckligt kär i din kille, det är därför du inte blir våt." Detta citat (som visserligen är ett extremfall, de flesta gynekologer vet bättre än såhär) visar på en skrämmande och klassisk syn på kvinnlig sexualitet. Kvinnors sexualitet är beroende av män. Det är hans uppgift att uppväcka den och tillfredställa henne. Here's some news for you: Tjejer är också kåta. Rätt ofta och helt oberoende av män och romantisk kärlek. Visserligen är denna passiva bild internaliserad av alldeles för många tjejer, vilket visar sig inte minst i hur skämmigt det är för många att prata om onani. Att romcoms, veckotidningar och reklamfilmer inte bidrar till en självständig kvinnlig sexualiet kan jag förstå om än inte förlåta (förförelseakten och heteronormen säljer), men ungdomsmottagningar ska för faen veta bättre.

"Ja, mitt enda råd är att du slutar ha sex i ett halvår" Vänta nu. De allra flesta har bara ont i slidöppningen. Är sex = penetrering? De allra flesta skulle nog inte göra en sådan snäv definition av sex, men det finns ändå en föreställning om att detta är "riktigt sex." En kvinna som inte har funderat särskilt mycket över sin sexualitet (vilket hon ju inte direkt uppmuntras av samhället att göra. Vara attraktiv, ja. Filosofera över egen njutning, nej.) kommer kanske ändå att ta ett råd om avhållsamhet som att hon inte kan utföra några som helst sexuella aktiviteter. Sex är så mycket mer än omslutning och penetrering. Det är självklart okej och fantastiskt att gilla just denna aktivitet, men det måste inte vara vare sig någon självklarhet varje gång eller huvudnumret. Återigen blir språket viktigt. Vad menar vi egentligen när vi säger "sex"? Om vi omedvetet menar omslutning/penetering och därmed ogltigförklarar alla andra former av sex, kanske detta bör uppmärksammas och dessa andra former få användbara namn. Klitorissex. Skitbra ord. "Nja, jag känner inte för omslutande sex i kväll, men lite klitorissex vore najs!"

Att inte kunna ha vaginalt samlag var väldigt jobbigt för många av kvinnorna. Bland annat för att det är något de njuter av när det inte gör ont, men de heterosexuella kvinnorna hade också ett annat problem. De kände sig skyldiga gentemot sin partner, som inte kunde ge honom "riktigt sex." Även när mannen uttryckte att han var helt nöjd och inte alls behövde ha vaginalt samlag kände sig kvinnorna skyldiga. Detta visar väldigt tydligt vilka förväntningar som finns på heterosexuella förhållanden, och hur jobbigt det är att leva upp till dem. Återigen, heteronormen är något som drabbar alla, inte bara icke-hetron. Ett annat problem var tjat-sexet, där kvinnorna antingen mörkade att det gjorde ont eller gav med sig för hans skull och härdade ut under penetreringen. Vems njutning står i centrum?

Att flirta blev också svårt. En kvinna uttryckte det som "falsk marknadsföring." Hon kunde ju ändå inte ha sex, så varför ens ge sig in i leken?

De starka normer som finns kring hur ett förhållande ska se ut påverkar alltså många kvinnor mer än deras faktiska fysiska tillstånd. Utan att förminska de fysiska symptomen, som kan vara otroligt smärtsamma, tror jag ändå att det i vissa fall inte i första hand är kvinnornas kroppar som hindrar dem från att njuta av sex, flirta och känna sig som "riktiga kvinnor." Det är istället samhällets snäva regler för hur njurtning, parförhållanden och kvinnor bör se ut. Jag önskar att vi alla, oavsett kroppar, kunde släppa lite av alla normer som omgärdar våra underliv och hindrar oss från att njuta på våra egna villkor.

Good sex. Because you're worth it.

/Zäta

Ska jag hindra tårarna från att trilla i sjukhuskorridoren? Ska jag tvinga mig själv att inse att jag inte kan göra något och koncentrera mig på att ha seminarium? Ska jag glömma nattens upplevelser, ignorera min sömnbrist och skriva hemtentor om identitetsskapande?

Om det är meningen att jag ska göra något annat än att hålla hennes hand, begrava huvudet i hennes hår och besvara det leende som idag inte är uppblandat med smärta, så tänker jag skita i den meningen. Nu tänker jag bara koncentrera mig på att inse att allt är bra.

/Zäta

Jag fått nog av övergrepp och sjukhusbesök för resten av året... livet.

Fan.

/Zäta

Arbetsförmedlingen har blivit dömd att betala 60000 kr i skadestånd åt en religiös man som blivit nekad praktikplats på grund av att han inte velat skaka hand med den kvinnliga chefen. Arbetsförmedlingen ansåg att arbetsplaten gjorde rätt som inte anstllde honom, medan DO ansåg att mannen blev diskriminerad på grund av sin religion. Åsikterna går isär om vad som egentligen hände under intervjun, huruvida mannen vägrade hälsa på kvinnan överhuvudtaget eller bara hälsade på ett annat sätt, om han förklarade varför han inte fick hälsa och om det fanns adra faktorer (han var för klen för masinerna ex) som ledde till att han inte fick jobbet.

Det är intressant hur denna fråga rör sig i gränstrakterna kring olika diskrimineringsgrunder och maktförhållanden. Jag vet såklart inte hur detta specifika fall gick till eller om DO:s bedömning är korrekt, men jag är böjd att hålla med representanten för socialdemokraternas kvinnoförening, som själv är muslim (vilket alltså denna man var), när hon sa att denna dom bara späder på fördomar om hur svårt det är att sammarbeta med muslimer.

Vem är då "mest kränkt"? Kvinnan som förnekades ett konventionellt bemötande på grund av sitt kön, eller mannen som inte fick samma chans som andra på grund av sin religion? I detta fall blev förstås följderna för mannen värre, eftersom han miste en jobbchans, medan kvinnan bara förnekades ett handslag. Dock har detta handslag ett stort symboliskt värde i vår kultur, eftersom det är så vi hälsar och markerar att vi möter en jämlike. Vi skakar knappast hand med barn i samma utsträckning, till exempel. Kvinnan förvägrades alltså detta på grund av sitt kön, vilket är kränkande om än inte livsomvälvande.

Vems rätt ska väga högst? Kvinnans rätt att bli bemött som chef och jämlik människa, eller den religiösa mannens rätt att utöva alla steg i sin religion. Just handskakning är som sagt bara av symboliskt värde, men en person tog upp exemplet hjärt-lung-räddning. En man som utövar islam på detta sätt skulle inte enligt sin religion få röra vid en kvinna i behov av hjärt-lung-räddning och därför bryta mot förtagets policy och hårddraget utgöra en potentiell hälsofara. Å andra sidan får DO in flest religiösa anmälningar baserade på just diskriminerade muslimer, som självklart måste bedömmas från fall till fall, men ändå visar att det finns ett utbrett förtryck av denna grupp. Ett fall var bara sjukt, där en man inte fått jobb som chaufför med motiveringen att han inte skulle passa in i gruppen eftersom han inte drack alkohol och därför inte kunde umgås med de andra på fritiden.

Jag är inget stort fan av religioner som har skilda regler för kvinnor och män, eftersom det ofta innebär ojämställdhet till kvinnornas nackdel på olika sätt, men jag tycker samtidigt att religiositet måste respekteras. Det handlar ofta om hur texter tolkas och av vem inom religion, precis som i samhället i övrigt - inte om "bra" och "dålig" religion, eller att religion nödvändigtvis måste stå ivägen för en jämlik värld, även om det tyvärr fungerar så ibland.

Jag tror inte att det finns något enkelt svar på vilken diskrimineringsgrund som ska få väga tyngst (religion eller kön), och jag tror på dialoger och kompromisser, men en sak är jag helt på det klara med. Kvinnor ska ha rätt att behandlas som människor på alla plan. Det är inte en kompromissbar fråga.

/Zäta

Jag har aldrig velat jobba med något kreativt. Till viss del kreativt såklart, löpande bandet lockar inte direkt, men inte bara konstnärligt och fantasifullt. Jag skulle bli så fruktansvärt stressad över att behöva prestera en bra nytänkande text eller en vacker bild (om jag nu kunde rita) eller något sådant under en deadline. Hellre då göra något intressant inom vissa bestämda ramar (ex. ställa diagnoser som läkare, skriva avhandling som forskare) och sedan göra det hel-kreativa på fritiden. Typ sjunga och blogga. Jag skulle inte vilja ha det som yrke, oavsett hur mycket jag gillar att hålla på med det.

Just nu har jag nämligen ungefär noll kreativitet i blodet. Tur då att det inte är min försörjning liksom. Jag har en massa vagt formulerade frågeställningar och teman jag skulle vilja skriva om, som Att komma ut och Fångad mellan verkligheter, men just nu är de senaste roliga och omtumlande dagarna alldeles för nära för att de ska kunna fångas i abstrakt bloggformat.

Jag ska skriva om det och annat intressant snart, men idag bjuder jag istället på lite bilder från dragkvällen istället. 





/Zäta

Ska vi snabbspola nästkommande tre månader?

/Zäta

Nyheterna var ett riktigt lyckopiller idag.

För det första ska Birgitta Olsson, en frispråkig feminist och jämställdhetsarbetare bli ny EU-minister i Sverige. Ännu bättre blir det när faktumet att hon var öppen med att hon ville ha jobbet, för hon visste att hon skulle göra det bra, tas med i ekvationen. "Kvinnor får inte vara rädda att sträva efter makt." Dessutom är hon mot FRA och dagis-nedskärningar. Och som pricken över i ska hon föda barn i sommar - vilket uppenbarligen inte hindrade regeringen från att utse henne. Halleluja säger jag bara.

För det andra pratades det om framtidsyrken och om den arbetsbrist som kommer finnas om fem år. Förlorarna skulle vara lågutbildade inom klassiska mansyrken (deras ord) som maskinskötare och metallarbetare, medan vinnare skulle vara brett utbildade inom de yrken där kvinnor börjar bli i majoritet. Det är självklart tråkigt att folk kommer bli arbetslösa, men äntligen lönar sig kvinnornas högre utbildningsnivå. 60% av alla antagna till svenska högskolor är kvinnor, ett förhållande som gällt länge, men kvinnorna har ändå svårare att få jobb och har lägre lön. Framtidskonsulten de intervjuade sa att lönegapet ökade efter 30, eftersom folk då får barn vilka kvinnorna tar större ansvar för. Dessa strukturer kan dock komma att luckras upp när kvinnornas "smartare, bredare utbildningsval" får genomslagskraft. Trist att hon ansåg att dessa val baserade sig på att kvinnor helt enkelt inte hade råd att satsa på yrken som inte gav jobb, eftersom de redan ligger i ett underläge. Men ändå.

Sammanfattning: Vinnare på arbetsmarknaden om fem år är dagens unga kvinnor, även om de föder barn.

Halleluja gånger två. /Zäta

Det är svårt att förstå. Kopplingen är inte självklar från början. Men undersöker vi lite närmare, ställer fler frågor och låter bli att acceptera saker för att de "är naturliga" så blir det snart tydligt.

Varför har kvinnor i genomsnitt lägre lön? För att deras insatser värderas lägre, för att de anses passa för andra uppgifter än män, för att de tar större ansvar för hem och familj. Varför värderas kvinnor lägre, anses passa för vissa saker och tar större ansvar hemma? För att det finns strukturer som separerar könen och värderar denna separering till männens fördel. Vad beror dessa strukturer på? De beror på fördomar kring kön som upprätthålls av kulturella symboler, tankesystem där ord associeras med olika värden, inlärda stereotyper som ständigt hänvisar tillbaka till varandra. De beror på ett språk där ojämlikheter är inbyggda i själva ordet och användningen av dem.





Självklart behövs konkreta åtgärder så som lagstifting och granskande av lönesamtal för att kvinnors löner ska höjas, men grunden till varför lönegapet uppkom behöver också granskas och ifrågasättas om en långvarig förändring ska ske. Modellen ovan är väldigt förenklad, men det är ändå tydligt hur språket inverkar på hur vi tolkar verkligenheten - och till vems fördel vi tolkar den.

Språket spelar helt enkelt roll.

/Zäta